Hästens hud

Huden har många funktioner

Hästens hud har flera mycket viktiga funktioner. Bland annat ska den fungera som skydd för kroppens inre organ och delta i regleringen av värme- och vätskebalans. Huden kallas ibland för kroppens största organ och upptar hos en normalstor häst cirka sex kvadratmeter.

Skador i huden, exempelvis ett sår, gör att dessa funktioner störs, så infektionsämnen kan komma in i kroppen.

Överhud och underhud

I underhuden finns bindväv och hudmuskler, som kan röra överhuden till exempel när en fluga landar och irriterar hästen. Överhuden är stark, försedd med hår och körtlar av olika slag och innehåller känselorgan för tryck, beröring, smärta och temperatur.

Tjockleken på över- och underhud varierar på olika kroppsdelar beroende på rörlighet och mekanisk belastning. På särskilt utsatta ställen, till exempel armbågs- och hasspetsarna är huden tjockare.

Huden som känselorgan

Tryck, beröring, smärta och temperatur är sinnesförnimmelser som har särskilda känselorgan i hudens yttre lager. Från dessa känselorgan går det nervbanor in till ryggmärgen. En del av sinnesförnimmelserna ger direkt upphov till reflexer. Ett bra exempel är den reflex som utlöses när en fluga landar på en häst. Efter bråkdelen av en sekund så darrar huden till och flugan lyfter igen.

Utlöser reflex i ryggmärgen

Vad som händer när en fluga landar på hästens hud är att beröringen utlöser en ryggmärgsreflex hos hästen. Då går känselimpulser in till ryggmärgen, vilka omvandlas till nervimpulser som skickas ut till hudmusklerna, som dras ihop och flugan blir störd och lyfter. Andra nervimpulser gör samtidigt att svansens muskler aktiveras och hästen sveper med svansen mot platsen där flugan landat.

Allt detta sker snabbt, reflexerna är avslutade innan beröringsinformationen hunnit ända fram till den del av storhjärnans bark där den medvetna känseln är belägen. Hästen ”känner” alltså flugan först när den lyft!

Reaktion på smärta

Smärtsinnet ute i huden fungerar på ett liknande, reflexmässigt, sätt. Smärta registreras av fria nervändar som är känsliga för till exempel höga temperaturer, retande kemiska substanser och, inte minst, för direkta skador i hudens vävnader.

Om hästen skär sig i kronranden. Hur beter den sig då? Jo, först drar den snabbt åt sig benet. Kanske hoppar den till och ser stressad ut. Därefter tittar den mot skadan och så småningom sätter den prövande ner hoven igen. Har den riktigt ont kan man se att ögonen är uppspärrade, öronen bakåtstrukna, näsborrarna kanske vidgade och att hästen avlastar den smärtande foten.

Det som sker är då följande:

1. Skadan retar de fria nervändarna och nervimpulser går in till ryggmärgen.
2. Där utlöses en snabb reflex, så att benets böjmuskler dras ihop och hästen drar åt sig benet, bort från det som den skurit sig på. Samtidigt går nervimpulser upp till hjärnan och hästen blir medveten om att den gjort sig illa i benet.
3. Hästen hoppar därför först till och tittar sedan mot skadan.
4. Reflexen, som gjorde att hästen drog åt sig benet, har nu spelat ut sin roll och hästen sätter prövande foten i marken.
5. Den plötsliga, akuta smärtan har räddat hästen från att skada sig än värre.

Molande smärta avlöser den första reaktionen

Efter en stund så avlöses den skarpa, ”snabba” smärtan av en mindre tydlig, mer molande smärta. Då har en annan del av smärtsinnet kopplats in. Skadan i kronranden leder till att en inflammatorisk reaktion kommer igång, med svullnad och värme, samt inte minst smärta. Den inflammatoriska reaktionen gör också att området blev mer smärtkänsligt, rör man skadan så gör det rejält ont. När skadan så småningom läker av så avtar både inflammationen och smärtan.

Hästens hår – från ullhår till hovskägg

Hästens hårbeklädnad är indelat i täckhår, skyddshår, känselhår och ullhår. Täckhåren är den egentliga hårfällen medan de grövre skyddshåren är pannlugg, man, svans och hovskägg. Långa känselhår finns kring näsöppningar och ögon. Ullhåren finns hos föl och hos äldre hästar i kallt klimat.

Text: Göran Dalin och Jenny Ennerdal, leg. veterinärer, 2014­. Senast granskad 2023-06-29 av tf statsveterinär Gittan Gröndahl, SVA.