Exteriör & signalement

Hästens yttre anatomi – exteriören

Kroppsbyggnaden och därmed det som kallas för exteriören kan variera väldigt mycket mellan olika hästar. Att ha kunskap om hur hästens exteriör påverkar dess förutsättningar och hållbarhet kopplat till prestationer är viktigt för hästvälfärden. En hög kunskapsnivå är bästa djurskyddet.

Hästens ben och kroppsbyggnad behöver vara proportionerligt för att hästen på sikt ska vara hållbar. Inte minst är det viktigt när vi utsätter hästen för fysisk ansträngning genom exempelvis ridning, körning eller annan träning.

Även hästens sätt att röra sig, dess rörelsemönster, har stor betydelse för både hållbarhet och prestationsförmåga. En häst som får utföra arbete som den kroppsligen är anpassad för är på sikt mer hållbar.

Beskrivning av hästens yttre anatomi

Nosryggen ger huvudet dess främre profil, och formar tillsammans med ganascherna hästens huvud sett från sidan. Hästens övre linje sträcker sig från nacken, genom mankammen ner till manken. Där börjar ryggen, det parti som inkluderar allt från manke bak till länden – för att sedan övergå i hästens kors.

På undersidan av hästens hals, mot huvudet, finns strupranden. På hästens framsida finns även bringan med sina kraftiga muskelpartier, samt bogen som består av frambenets övre delar. Det är bogbladet och dess muskulatur ger bogen dess utseende.

Bogen övergår neråt i överarmen och armbågen, vidare ner till karpalleden – som ofta felaktigt benämns som hästens ”framknä”. Partiet mellan armbågen och karpalleden kallas underarmen.

Mellan karpalleden och kotleden finns skenan. Begreppet kota används för området på kotbenets framsida. På kotbenets baksida kallas området mellan kotled och hov för karled. Mellan kotan och kronranden ligger kronan. Kronranden är det område där huden övergår i hovens vägghorn.

Den muskulösa delen på hästens bakben kallas lår, och nertill (på lårets framsida) finns knäet som sedan övergår i skanken. Hästen har alltså enbart knän på sina bakben. Efter skanken kommer skenan, och området däremellan kallas has. Därefter är den yttre anatomin (från skenan till hoven) lika på fram- och bakbenen. Slutligen har hingstar och valacker förhud, som hos hästar kallas för skap.

Rasvariation från riktad avel

Genom medvetet avelsarbete har olika raser utvecklat viss variation, både utseendemässigt, extreriörsmässigt och gällande rörelsemönster. Det är exempelvis stor skillnad på en travhäst, en islandshäst och en varmblodig hopphäst. Dock har alla hästraser gemensamt att de ska kunna röra sig i balans.

Mer om hästars likheter och olikheter går att läsa här: Hästen – en fantastisk atlet.

Text och bild från Björn Sandgren: Hästens Anatomi, Svensk Travsport. Sammanfattat av Göran Dalin, SLU, 2014. Senast granskad: 2023-06-29 av tf statsveterinär Gittan Gröndahl, SVA.

Beskrivning av hästen

Enligt lag ska hästar inom EU ha ett pass. Där i finns bland annat en kort beskrivning av hästens utseende, ett så kallat signalement. I signalementet ingår namn, kön, födelse-datum, ålder, färg och tecken på ben och huvud, samt virvlar. Man anger dessutom hästens ras, härstamning, stamboksnummer, registreringsnummer och chipmärkningsnummer.

Hur pass utfärdas och vilka uppgifter som krävs finns mer information om via de två länkarna nedan.

• Hästens pass
• Regler om hästpass – Jordbruksverket
• Hästens anatomi och fysiologi – stor variation mellan raser

Text: Carin Wrange, HästSverige 2014-01-29.