Om hästen

Hästens värden – vad är normalt?

Hästen är ett jämnvarmt djur, så den håller sin kroppstemperatur konstant oberoende av väder­ och vindförhållanden. Den normala kroppstemperaturen kan variera för olika individer. Det finns hästar som har 36,5°C i normal rektaltemperatur och en annan kan ha 38,3°C. Därför är det viktigt att veta normalvärdet för varje enskild individ. Föl och unghästar har ofta högre normal temperatur, eftersom de har högre ämnesomsättning. Rektaltemperaturen kan också variera över dygnet med cirka 0,5°C. Den går t.ex upp efter utfodring.

Normala värden för hästar

Läs mer om hästens temperaturreglering:

• Täcken på hästen? – HästSverige
• Fryser hästen på vintern? ­ Faktablad från SLU där forskare Karin Morgan beskriver hur hästens temperaturreglering går till
• Hästens reglering av kroppstemperatur och dess värmebalans – Undervisningsmaterial från Ridskolan Strömsholm av forskare Karin Morgan

Text: Gittan Gröndahl, SVA, 2023-06-29.

Näshåla, svalg och luftstrupe

Modellen nedan föreställer ett längdsnitt genom hästens huvud. Överst till vänster ligger den stora högra näshålan som framåt öppnar sig i höger näsborre. Från höger och vänster näshåla går inandningsluften via svalget vidare ner genom struphuvudet till luftstrupen och till lungorna. Utandningsluften går motsatt väg ut.

Hästen andas alltid genom näsborrarna, inte genom munnen. Mjuka gommen ligger därför i kontakt med struphuvudets slutbrosk under andning. Hästen har dessutom stora näsöppningar och kan med hjälp av muskler vidga näsborrarna ytterligare vid hårt arbete.

På bilden syns också munhålans bakre del med taket som bildas av hårda gommen (med ben) och mjuka gommen. När hästen ska svälja stängs öppningen till struphuvudet och tuggan kan passera från munhålan via svalget till foderstrupen och vidare ner till magsäcken.

Näshålans ”golv” bildas av gommen, som i sin bakre del saknar benunderlag och därför kallas mjuka gommen. Denna har till bl a funktion att vid sväljning sluta tätt upp mot näshålan så att foder inte kan passera.

På liknande sätt finns i struphuvudet ett struplock som stänger öppningen till luftstrupen vid sväljningen. Öppningen till luftstrupen är på vardera sidan begränsad av brosk. Innanför dessa finns stämbanden.

Andning: Övre luftvägarna

Modellen nedan föreställer ett längdsnitt genom hästens huvud. Överst till vänster ligger höger näshålan som framåt öppnar sig i höger näsborre. Nere till höger syns luftstrupen.

De stora pilarna visar hur inandningsluften passerar de övre luftvägarna, från näshålan via svalget och vidare ner genom struphuvudet till de nedre luftvägarna, dvs luftstrupen och lungorna. Utandningsluften går motsatt väg ut.

Stämbanden är belägna som veck i väggen precis bakom struphuvudets främre öppning. På bilden är det högra stämbandet markerat.

Häst har precis som många andra djur (inklusive människa) en förbindelse mellan svalget och mellanörats hålrum, örontrumpeten. Den röda pilen visar var den högra örontrumpenen har sin öppning i svalget. Hos häst finns ett speciellt arrangemang i form av luftsäckarna, en stor luftfyllda utbuktning på vardera örontrumpeten.

Lungor

Luftstrupen, som börjar uppe i svalget, transporterar inandningsluften ner till lungorna. Luftstrupen och lungans grövre luftrör är uppbyggda av broskringar. Lungornas olika delar kallas hos hästar flikar och får sina namn beroende på var i brösthålan de är placerade. I de främre delarna finns spetsflikarna och i området runt hjärtat ligger hjärtflikarna. De stora bakre delarna som ligger mot mellangärdet (diafragma) kallas diafragmaflikar.

I figuren nedan återges en uppförstoring av lungornas minsta delar, de s k lungbåsorna. Deras storlek är bara några millimeter.

Luften strömmar från luftstrupen genom de större luftrören till de mindre bronkerna. Dessa mynnar till slut i en samling av lungblåsor, där utbytet av syre fråninandningsluften och koldioxid från blodet sker. Genom lungartären transporteras syrefattigt blod från hjärtat till lungorna där ett syreupptag sker. Samtidigt avges koldioxid till utandningsluften. Lungvenerna för det syrerika blodet åter till hjärtat.

Brösthåla

Hästens bål delas upp i två hålrum, åtskilda från varandra av mellangärdet. Det främre hålrummet utgörs av brösthålan som till största delen är utfylld av lungorna. I dess främre del är hjärtat beläget mellan vänster och höger lunga. Brösthålan är utåt skyddad av revbenen. Det bakre hålrummet, bukhålan, är till största delen utfylld av mag­tarmkanalen. Grovtarmen upptar största delen och är belägen i bukhålans nedre och främre delar, medan tunntarmen finns i bukens mittre delar.

Hästens mjälte

Hästens mjälte är belägen mot bukhålans vänstra vägg. Den hålls på plats av ett upphängningsligament. I detta ligament finns de blodkärl, artärer och vener, som för blod till och från mjälten. Mjälten fungerar som ett filter för blodets röda blodkroppar och rensar bort förbrukade blodkroppar. Härt finns också en reservoar för stora mängder röda blodkroppar som släpps ut i blodomloppet vid ansträngning eller stress.

Från lungorna återgår det syrerika blodet via lungvenerna till hjärtats vänstra förmak. I vänster förmak samlas blodet från de två lungorna upp för vidare transport tillvänster kammare. Muskulaturen i vänster kammarvägg är mycket välutvecklad, och härifrån pumpas blodet med stor kraft ut i stora kroppspulsådern. Denna förgrenar sig och förser kroppens olika delar med syrerikt blod.

Text och bilder från Björn Sandgren: Hästens Anatomi, Svensk Travsport.
Redigering: Göran Dalin, SLU, 2014. Senast granskad: 2023-06-29 av tf statsveterinär Gittan Gröndahl, SVA.