När hästen blinkar skyddas ögat av de två ögonlocken. Dessa har också till funktion att fukta ögats yttre delar. Även ett tredje ögonlock finns i ögats inre vinkel.
Ögats främre utbuktande del utgörs av hornhinnan. Denna är genomskinlig, saknar blodkärl men är rikligt försedd med nerver. Innanför hornhinnan finns främre ögonkammaren, vilken utgörs av ett hålrum fyllt av en glasklar vätska. Regnbågshinnan (iris), som hos hästen oftast är brunaktig till färgen, fungerar som en bländare och släpper in lagom mängd ljus till ögat. På regnbågshinnans övre kant finns hos häst små korn, irisgranula.
Det infallande ljuset passerar genom linsen där det bryts mot näthinnan och syncellerna i ögats bakre delar. Linsen är spolformad, har en elastisk konsistens och är upphängd i små trådar från ciliarkroppen. Ciliarkroppen utgörs av en muskel vilken bestämmer linsens form och därmed dess ljusbrytande förmåga. Mellan linsen och regnbågshinnan finns ett mindre vätskefyllt hålrum som kallas bakre ögonkammaren.
Text och bild från Björn Sandgren: Hästens Anatomi, Svensk Travsport.
Redigering Göran Dalin, SLU. 2013-10-14
![ogats-anatomi(1)_990[1]](https://hastsverige.se/wp-content/uploads/2018/06/ogats-anatomi1-9901-900x727.jpg)