Rörelsemönster vid longering

När man bedömer rörelsemönstret hos en häst för att avgöra om den är halt kan man titta på huvudrörelsen. En nickning kan indikera att hästen är frambenshalt. Den sjunker då ned med huvudet mer när det friska frambenet belastas.

På motsvarande sätt kan man titta på korsets högsta punkt som också får en ”nickrörelse” när hästen är bakbenshalt.
Korset sjunker då ned mer när det friska bakbenet belastas. Huvudet och korsets rörelse kan man mäta med sensorteknik för att analysera hästens rörelsemönster objektivt och avgöra om den är halt.

I ett forskningsprojekt vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) som finansierats av Stiftelsen Hästforskning har veterinär Marie Rhodin studerat rörelsemönstret hos hästar som longerats.

Både halta och ohalta hästar

Fyra studier ingick i projektet där rörelsemönstret hos ett stort antal hästar, både friska och halta, studerades. Ett rörelseanalyssystem som mäter symmetrin i huvudets och korsets rörelse användes för att få en objektiv beskrivning av hästens rörelsemönster.
Resultaten visar att även friska hästar får ett oregelbundet (asymmetriskt) rörelsemönster när de longeras.

Man måste ta hänsyn till denna “voltasymmetri” när man bedömer hästars rörelser vid longering så att inte friska hästar misstas som halta bara för att de rör sig på ett böjt spår. Framför allt kan det se ut som om hästen har en lindrig ”inner bakbenshälta” oberoende av varv, vilket alltså är normalt när hästar longeras.

När en halt häst longeras kommer dessa voltasymmetrier att adderas till den smärtsamma hältan vilket gör att hältan kan se större ut när den är som innerben och mindre när den är som ytterben.

Kompensatoriska hältmekanismer

– I studierna av halta hästar visade det sig att det även förekommer kompensatoriska hältmekanismer vid longering, säger Marie Rhodin. När en häst avlastar ett bakben på grund av smärta ökar den belastningen på det friska bakbenet.

– För att ytterligare minska belastningen flyttar den även vikten framåt genom att pendla med huvudet och halsen. Denna nickrörelse som huvudet får, kan ibland misstolkas som en hälta på samma sidas framben det vill säga en hälta vänster bak ger en kompensatorisk hälta vänster fram.

Den kompensatoriska frambenshältan är inte smärtutlöst och försvinner när den ursprungliga bakbenshältan bedövas bort, till exempel vid en hältutredning. En frambenshälta påverkar bäckenrörelsen mindre men ibland ses en kompensatorisk hälta på det diagonala bakbenet.

När en häst till synes har både en frambenshälta och en bakbenshälta är det alltså inte säkert att hästen har ont från båda dessa ställen! Eftersom huvudrörelsen är lättare att bedöma än bäckenets rörelse finns en risk att veterinären väljer fel ben att utreda när hästen egentligen är halt från ett bakben om man inte har kunskap om detta.

Läs mer om projektet under Veta mer-fliken samt Veta mest-fliken nedan.

Text: Marie Rhodin, forskare på institutionen för kliniska vetenskaper, SLU  2014-06-17
Forskningsprojekt Utvärdering av hästars rörelsemönster vid longering, forskare Marie Rhodin och Karin Holm Forsström, SLU

Finansierat av Stiftelsen Hästforskning

I en forskningsstudie vid SLU har veterinärerna Marie Rhodin och Karin Holm Forsström studerat hur hästens rörelsemönster påverkas av det böjda spåret för såväl ohalta som halta hästar.

Vid longering blir även friska hästars rörelsemönster oregelbundet, så kallade voltorsakade asymmetrier, vilket inte ska misstas som en hälta.

Nickning visar hälta

När man bedömer rörelsemönstret hos en häst för att avgöra om den är halt eller inte kan man titta på huvudrörelsen där en nickning kan indikera att hästen är frambenshalt.

Den sjunker då ned med huvudet mer när det friska frambenet belastas och höjer huvudet innan det halta benet belastas.

På motsvarande sätt kan man titta på korsets högsta punkt som också får en ”nickrörelse” när hästen är bakbenshalt. Korset sjunker då ned mer när det friska bakbenet belastas.

Forskning har visat att just huvudet och korset är bra att titta på och det är deras rörelse som man kan mäta med sensorteknik för att analysera symmetrin i hästens rörelsemönster objektivt och avgöra om den är halt.

Såväl halta som ohalta studerades

I ett forsknings-projekt vid SLU som finansierats av Stiftelsen Hästforskning har veterinär Marie Rhodin studerat rörelsemönstret hos hästar som longeras.

Fyra studier ingick i projektet och rörelsemönstret hos ett stort antal hästar, både friska och halta, studerades.

Ett rörelseanalyssystem som mäter symmetrin i huvudets och korsets rörelse användes för att få en objektiv beskrivning av hästens rörelsemönster.

Ofta asymmetri vid longering

Resultaten visar att även friska hästar får ett oregelbundet (asymmetriskt) rörelsemönster när de longeras. Man måste ta hänsyn till denna “voltasymmetri” när man bedömer hästars rörelser vid longering så att inte friska hästar misstas som halta bara för att de rör sig på ett böjt spår.

Framför allt kan det se ut som om hästen har en lindrig ”inner bakbenshälta” oberoende av varv, vilket alltså är normalt när hästar longeras.

När en halt häst longeras kommer dessa voltasymmetrier att adderas till den smärtsamma hältan vilket gör att hältan kan se större ut när den är som innerben och mindre när den är som ytterben.

Oliksidiga genom träning eller födsel?

Studien visade också att hästarna inte rörde sig likadant i höger respektive varv. Det verkar som om hästarna har en tydlig oliksidighet vilket kan bero på medfödd sidighet eller att de tränats på ett sätt som skapat denna oliksidighet.

Eftersom hästarna alltid leds från vänster sida börjar de nästan alltid att longeras i vänster varv vilket kan påverka detta.

Detta är viktig kunskap då det inte behöver finnas någon bakomliggande sjukdom/hälta som orsak utan det kan vara normalt. Det krävs dock mer forskning för att se när denna oliksidighet utvecklas eller om den finns medfödd.

– I studierna av halta hästar visade det sig att det även förekommer kompensatoriska hältmekanismer vid longering, säger Marie. När en häst avlastar ett bakben på grund av smärta ökar den belastningen på det friska bakbenet. För att ytterligare minska belastningen flyttar den även vikten framåt genom att pendla med huvudet och halsen.

Denna nickrörelse som huvudet får kan ibland misstolkas som en hälta på samma sidas framben det vill säga en hälta vänster bak ger en kompensatorisk hälta vänster fram.

Den kompensatoriska frambenshältan är inte smärtutlöst och försvinner när den ursprungliga bakbenshältan bedövas bort, till exempel vid en hältutredning. En frambenshälta påverkar bäckenrörelsen mindre men ibland ses en kompensatorisk hälta på det diagonala bakbenet.

När en häst till synes har både en frambenshälta och en bakbenshälta är det alltså inte säkert att hästen har ont från båda dessa ställen! Eftersom huvudrörelsen är lättare att bedöma än bäckenets rörelse finns en risk att veterinären väljer fel ben att utreda när hästen egentligen är halt från ett bakben om man inte har kunskap om detta.

Stor variation hur hältor bedömdes

I ytterligare en studie har 86 svenska hästveterinärer fått bedöma 60 filmer på friska och halta hästar som longeras. De fick ange om hästen var halt, vilket ben samt gradera hältan.

– Målet var att ta reda på hur stor överensstämmelsen respektive variationen är mellan erfarna och oerfarna hästveterinärers bedömning av hältor vid longering, säger Marie Rhodin.

Resultaten från studien har sammanställts och en artikel är under granskning för en vetenskaplig tidskrift.

-Variationen var mycket stor och det kan bero på att de naturliga ”voltasymmetrierna”, eventuella kompensatoriska hältmekanismer och hästens oliksidighet gör bedömningen mycket komplex. Det kan därför finnas ett behov av en objektiv rörelseanalys som komplement till veterinärens bedömning och i all ortopedisk forskning där hältor är av intresse, säger Marie.

Ökad kunskap om halta och ohalta hästars rörelsemönster på volt kan förhoppningsvis öka säkerheten när veterinärer bedömer hältor vid longering.

Text: Marie Rhodin, forskare på institutionen för kliniska vetenskaper, SLU  2014-06-16

Forskningsprojekt Utvärdering av hästars rörelsemönster vid longering, forskare Marie Rhodin och Karin Holm Forsström, SLU

Finansierat av Stiftelsen Hästforskning