Brunst och ägglossning

Det är lätt att se om stoet är brunstigt om hon visar tydliga brunsttecken: lyfter på svansen, skvätter urin och ”blinkar” med vulvan.  Slidans slemhinna blir också mörkare i färgen under brunsten. Brunsten pågår under 3-8 dagar, oftast cirka fem dagar.

Varje sto är en unik individ och symptomen på brunst kan variera mycket, så det är viktigt att man lär känna varje sto noga och tar hänsyn till hennes speciella egenskaper.

Om brunsten är otydlig kan man prova stoet genom att föra henne i närheten av en hingst och se om hon då visar tydliga brunsttecken. Det kallas ”teasing”. Om hon slår mot hingsten eller visar tydligt ointresse är hon inte i brunst. Man kan även prova att trycka på stoets bakdel för att se om hon ställer upp sig.

Har man inte tillgång till en hingst kan en veterinär hjälpa till att bedöma stoet genom att göra en gynekologisk undersökning med rektalisering och/eller ultraljud.

Ston som upplevdes besvärliga under brunsten undersöktes i en avhandling vid SLU 2006. Fram till 1998 fick man tillstånd för hormonbehandling på tävlande travston för att dämpa just sådana humörsvängningar. I dag är det inte tillåtet. Hantering av ston med tydliga brunsttecken kan underlättas av rätt miljö, träning och kunskap om hur ett sto fungerar. Man kanske inte alltid kan förvänta sig prestation vid varje tillfälle.

Stoets brunstcykel

Brunst och ägglossning återkommer regelbundet (cykliskt) under säsongen och det kallas brunstcykel. Stoets brunstcykel är ungefär 21 dagar, men det kan variera mellan olika ston. Det är i slutet av denna cykel som stoet visar brunst.

Brunsten avslutas med ägglossning (ovulation) innan en ny mellanperiod, gulkroppsfasen, inleds. Där ägget suttit i äggstocken bildas en så kallad gulkropp. Gulkroppen producerar hormoner och kvarstår i 12-13 dagar om ingen befruktning har skett – då är den kvar under hela dräktigheten.

Efter en fölning brukar den första brunsten, fölbrunsten, uppträda redan efter 6-10 dagar. Då är livmodern inte alltid redo att ta emot ett nytt foster utan brunsten behövs för att tömma och rensa livmodern. Det är bättre att vänta med betäckning till 30-dagarsbrunsten.

Brunstsäsongen avgörs av dagsljuset

De flesta ston visar brunst och är fruktsamma endast under den ljusa och varma årstiden. I Sverige är det oftast från februari-mars till tidig höst.

Under den mörka årstiden går stonas reproduktionsorgan ner i vila och livmodern slappnar av. Det är den ökande mängden dagsljus som gör att äggstockarna blir aktiva igen efter vinterperioden. I en del av hjärnan som kallas hypofysen produceras hormoner som stimulerar äggstockarna till ägglossning.

På en anläggning med flera ston kan de doftämnen (feromoner) som utsöndras vid brunst påverka övriga ston att komma i brunst. Den första brunsten på säsongen brukar inte följas av en ägglossning (ovulation) så man bör vänta på andra eller tredje brunsten innan man betäcker. Stoet bör ha fällt sin vinterpäls och vara i gott hull för att komma i brunst som leder till ägglossning. Ungston brukar visa sin första brunst vid 1-1 1/2 års ålder, men de är inte fullt könsmogna förrän vid 2 1/2-3 1/2 års ålder. Ur avelssynpunkt är bästa åldern för betäckning mellan 4-14 år, sedan kan det bli allt svårare att få stoet dräktigt.

Ägglossningen – viktig att pricka in för lyckad befruktning

När äggblåsan (follikeln) börjat växa under brunsten, växer den vanligtvis knappt en halv centimeter per dygn fram till ägglossningen eller ovuleringen. Ägget släpper vanligtvis från äggstocken när äggblåsan är omkring 6 cm stor, men detta kan variera mellan olika ston. Då först är ägget befruktningsbart. Samtidigt går stoet ut ur brunsten. För bästa dräktighetsresultat bör det finnas spermier på plats vid ovuleringen. Det gäller att försöka betäcka eller inseminera vid rätt tidpunkt i förhållande till stoets ägglossning för att få så goda chanser till befruktning som möjligt.

När stoet är brunstigt kan man låta göra en gynekologisk undersökning för att kontrollera brunsten och hur äggblåsorna (folliklarna) i äggstockarna utvecklas för att kunna avgöra bästa tidpunkt för betäckning eller insemination.

Vid naturlig betäckning

En del ston måste vara väl i brunst för att stå för hingsten, medan andra kan stå flera dagar innan. Vissa ston står bara för hingsten en gång per brunst, medan andra kan ta emot uppåt åtta språng. Det kan vara en god idé att undersöka med ultraljud inför betäckning för att kontrollera om äggblåsan ser mogen ut eller om stoet kanske redan har ovulerat. I så fall fortsätter man inte att betäcka. Man vill undvika risken att stoet slår mot hingsten, vilket hon gör när hon går ur brunst.

Liten ordlista för reproduktion

• Brunst – Den period som stoet är mottaglig för betäckning
• Follikel – Äggblåsa (se bild)
• Fölbrunst – Den första brunsten efter fölning
• Gulkropp – Området i äggstocken där ett ägg avgått. Bildar hormoner.
• Ovarier – Äggstockar (se bild uppifrån och från sidan)
  
• Ovulering eller ovulation – Ägglossning
• Uterus – Livmoder (se bild uppifrån och från sidan)
  
• Vagina – Slida (se bild uppifrån och från sidan)
  
• Vulva – Stoets yttre könsdelar, ingången till slidan
• Ägglossning – När ägget är redo för befruktning och lämnar äggstocken i slutet av brunsten

På fliken Veta mest kan du fördjupa dig ytterligare i ämnet.

Text: Veterinär Gittan Gröndahl, SVA, delvis efter texter av veterinärerna Göran Dalin och Jenny Ennerdal samt av agronom Charlotte Isaksson ur materialet Uppfödarskolan, Länsstyrelsen Dalarna. 2014-03-03

Det är vanligt att brunstrelaterade störningar yttrar sig som en minskad samarbetsvilja och i vissa fall en ökad aggressivitet hos stoet, snarare än ett starkt brunstbeteende. Det är därför viktigt att stoets beteende undersöks med andra medel än traditionell brunstpassning med hingst. För att närmare undersöka stoets beteende och binjurefunktion, utfördes en serie försök på ston som enligt sina ägare visade brunstbeteendestörningar (”problem” ston) (n = 7), på ston med normalt brunstbeteende (kontrollston) (n = 5) samt på ovariektomerade ston (n = 5).

Sammanfattande visade studien att det hos sto finns en koppling mellan äggstock och binjure. Vidare visade studien att äggstocken, genom att producera gulkroppshormon, är nödvändig för att stoet ska visa brunstbeteende med cykliskt intervall. Dessutom tyder resultaten på att ston i lutealfas är mer mottagliga för miljöförändringar jämfört med ston i brunst. Objektiva beteendetester kunde inte påvisa skillnader i beteende mellan ”problem”- och kontrollston.

Läs mer om brunst och ägglossning i följande studentarbeten vid SLU:

• Kemisk kommunikation hos häst – examensarbete om hur relation mellan hingst och sto fungerar, Lena Axelsson, veterinärprogrammet, SLU, 2011
• Induktion av persisterande gulkropp hos sto – en framtida metod för att dämpa brunstrelaterade störningar?  – examensarbete, Malin Santesson, veterinärprogrammet, SLU, 2005
• Effekt på östralcykeln hos ston tillförda GnRH-analogen deslorelin (Ovuplant) – examensarbete, Ingeborg Tormalm, veterinärprogrammet, SLU, 2007

Text: Gittan Gröndahl, veterinär på SVA 2014-03-03