Olika strategier motverkar inavel

De norska hästraserna fjordhäst, döle, nordland/lyngen och kallblodstravare löper alla risk för ökad inavel. När det gäller döle och nordland/lyngen är populationerna så pass små att de betraktas som hotade arter.

Hanne Fjerdingby Olsen har i en avhandling vid UMB (Universitetet for miljø- og biovitenskap) i Oslo studerat den genetiska variationen inom de norska hästraserna.

Tidigare studier har visat på alarmerande hög inavel hos den nordiska kallblodstravaren. Tecken på inavelsdepression, till exempel nedsatt fertilitet och travprestation, har kunnat ses.

Avhandlingens syfte var främst att ta fram aktuell information om den genetiska variationen hos de norska raserna och se hur stor effekt olika metoder och åtgärder har haft på inavelsgraden.

Optimala bidrag rätt väg

Fjerdingby Olsen ville också utvärdera dagens modell för beräkning av kallblodstravarnas avelsindex, samt testa verktyget ”optimala bidrag” . Det är en selektionsmetod som innebär att man väljer ut avelsdjur inte bara mot bakgrund av deras prestationer/index med mera, utan även tar hänsyn till inavel och inavelsökning. Tillämpas på små populationer där inavel är eller befaras vara ett problem.

I den första studien studerades den genetiska variationen hos döle- och nordland/lyngen-hästar. Inavelskoefficienten uppskattades till ca 12 procent i båda raserna, vilket är samma inavelsgrad som avkomman till två halvsyskon.

Ökad inavel för döle

Forskningen visade att inaveln ökar i döle, medan den sjunker i nordland/lyngen, trots att den sistnämnda har sämre förutsättningar på grund av en liten population. Det kom också fram att inom döle används inavel som en avelsstrategi. Detta kunde inte ses hos nordland/lyngen, det fanns snarare en tendens till att inavel undviks.

Den höga inaveln i döle beror också på selektion, vilket inte har använts lika starkt i nordland/lyngen. Där har man mer fokuserat på att rasen ska överleva. Rekommendationen är att optimala bidrag börjar användas i båda raserna, för att kunna få genetiskt framsteg samtidigt som man får kontroll över inaveln.

I den andra studien gjordes en simulering för att se hur den effektiva populationsstorleken och det genetiska framsteget påverkades om sättet att selektera avelsdjur ändrades inom de små raserna döle, fjordhäst och nordland/lyngen.

Antalet födda föl varierades, liksom hur stor andel av fölen som var efter treårig hingst. Det prövades också att inte använda något urval alls, dvs att alla hingstar var tillgängliga för avel.

Resultatet visade att det behövs minst 200 födda föl per år för att uppnå en effektiv populationsstorlek på minst 100, vilket är den minimigräns som brukar rekommenderas (motsvarar en inavelsökning på 0,5 procent per generation).

olika-strategier-motverkar-inavel(1)_1023[1]

BILDTEXT

Fler 3-årshingstar

Att öka användandet av treårshingstar ökade den effektiva populationsstorleken markant, detta eftersom treårshingstar bara godkänns för ett år och måste sedan visas igen, vilket medför att det är fler hingstar som får chansen i aveln och det blir därmed färre avkommor per hingst.

I den tredje studien undersöktes olika alternativ för avelsvärdering av tävlingsprestationer hos norska och svenska kallblodstravare.

För att skatta säkrast möjliga avelvärden för insprungen prissumma jämfördes olika sätt att beräkna dessa avelsvärden. Det visade sig att dagens system för avelsvärdering som baseras på prissumma och startstatus var den som gav den säkraste skattningen av avelsvärden och rekommenderas att nyttjas även i fortsättningen.

Målet med den sista studien var att använda ”optimala bidrag” och, baserat på resultaten, ge råd om hur detta bäst kan användas i framtiden i aveln av norska och svenska kallblodstravare.

Verktyget optimala bidrag kan alltså välja ut hur många ston varje hingst bör betäcka för att få högsta möjliga avelsframsteg men ändå hålla inaveln på den nivå man har bestämt.

Ökat genetiskt framsteg

Det genetiska framsteget ökade med 30-40 porcent med optimala bidrag jämfört med hur det ser ut idag. Baserat på dessa resultat rekommenderas  avelsföreningen att använda ”optimala bidrag” för aktiv rekrytering av förstagångskandidater för godkännande, men också för att ge årliga avelstillstånd baserat på tidigare antal betäckta ston för redan godkända hingstar.

Forskningen i den tredje delstudien finansierades från svenskt håll till en början av ATG:s forskningskommitté och därefter av Stiftelsen Hästforskning. Huvudfinansiär från norsk sida var framförallt Norges Forskningsråd.