Hästens behov av vatten

Hästar behöver mycket vatten för att må bra. Den förlorar varje dag vätska genom träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar. Vatten till hästar ska hålla samma kvalitet som dricksvatten för människor.

Hästar gillar att dricka ur en hink eller större bunke. Foto: Camilla Källman

Hästens dagliga behov av vatten är 5 liter per 100 kg kroppsvikt i vila. Det blir 25 liter för en 500 kg häst i underhållsbehov.

När en häst arbetar kan den förlora 10-15 liter kroppsvätska per timme och det betyder att den måste få dricka mer. Mängden förlorad vätska styrs av hur mycket den väger. Även ston som ger di till föl behöver större mängder vatten, cirka 50 liter per dag.

Vattenkopp vanligast
Det vanligaste sättet att vattna hästar är via en automatisk vattenkopp. Ofta har dock dessa för lågt flöde och dessutom antagligen en för liten vattenyta.

Om hästar får välja själva dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp. För hästen som står på stall utgör dricksvattnet den absolut viktigaste vattenkällan.

Sämre prestation om hästen dricker dåligt

Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag men också dess prestation. Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen särskilt om man fodrar med torrt grovfoder. En längre period med tillgång till foder och utan tillgång på vatten kan ge störningar i mag-tarmkanalen och eventuellt leda till kolik.

Hästens behov av vatten

Hästar liksom andra däggdjur består till 60-70 procent av vatten. Vätskeförluster överstigande 10 procent av kroppsvattnet är i de flesta fall livshotande.

Två tredjedelar av kroppens vatten finns inne i cellerna och resten befinner sig utanför cellerna och utgörs av blodplasma, vätskan mellan cellerna, lymfa och vätskan i magtarmkanalen (vilket hos en 500 kg häst motsvarar cirka 70 liter). Hästen gör dagligen vätskeförluster via träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar och hos den arbetande hästen även genom svett (10-15 liter / timme hos en 500 kg:s häst).

Det innebär att underhållsbehovet för en häst är 5 liter per dag och 100 kg kroppsvikt. Om hästen väger 500 kg är minimum 25 liter vatten per dag. Om hästen arbetar hårt  behöver den 10-15 liter per dag och 100 kg kroppsvikt, vilket ger ett behov av 50- 75 liter vatten om hästen väger 500 kg.

Hos det digivande stoet kan vätskeförlusterna via mjölk uppgå till en daglig förlust motsvarande 2-4 procent av kroppsvikten. Dessa vätskeförluster måste kompenseras och det gör hästen via foder (betesgräs innehåller 80 procent vatten), metaboliskt vatten (vatten som bildas inne i cellerna vid cellens metabolism). Ett digivande sto behöver 8-10 liter per dag och 100 kg kroppsvikt, vilket innebär 40-50 liter vatten om stoet väger 500 kg.

Vattenhink eller vattenkopp?

För hästen som står på stall och utgör dricksvattnet den absolut viktigaste vattenkällan. Hästen är i vätskebalans när intag och förlust av vatten är lika stora. Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag men också dess prestation.

Hästens liksom andra däggdjurs vätskebalans regleras inom snäva gränser, dels genom frisättning av anti-djuretiskt hormon (ADH) som gör att urinen innehåller mindre vatten och dels av törstmekanismen som stimulerar djuret att dricka. Blodets natriumkoncentration (natrium = del av vanligt salt) styr frisättningen av ADH och törstkänslan.

Det vanligaste sättet att vattna hästar är via en automatisk vattenkopp, ofta har dock dessa en för hästen för lågt flöde och dessutom antagligen en för liten vattenyta. I en studie gjord vid SLU visade det sig att hästar som hade en vattenkopp med ett flöde på 2-3 l/min inte tillgodosåg sitt vattenbehov och gick ner i vikt. När dessa hästar erbjöds vatten ur hink ökade vattenintaget med 30-40 procent.

En annan studie vid SLU har visat att om hästar får välja själva dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp. Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen särskilt om man fodrar med torrt grovfoder. En längre period med tillgång till foder och utan tillgång på vatten kan vara en orsak till störningar i magtarmkanalen och eventuellt leda till kolik.