Spannmålsbiprodukter

Spannmålsbiprodukter är sådant som blir över vid framställning av gryn och mjöl för livsmedel. Det är till exempel de yttre skaldelarna av spannmålskärnan (vetekli eller kliblandning), groddämnet (vetegroddar) eller vetefodermjöl (som siktas från vetekliet).

Många av dessa biprodukter ingår i olika foderblandningar men kan också utfodras som de är. Kli och vetefodermjöl kan vara ganska dammigt och kan behöva fuktas eller blandas med något annat foder för att hästen skall vilja äta det.

Vetefodermjöl används ofta som ”bärare” för olika typer av fodertillskott i pulverform. Kli är ganska proteinrikt, fiberrikt och fosforrikt, medan vetegroddar är rika på både fett, protein, fosfor och vitamin E.

Den höga fetthalten i vetegroddar gör att de härsknar snabbt och en öppnad förpackning har begränsad hållbarhet (det är dock inte groddar i den bemärkelsen att det är små gröna plantor som till exempel alfalfagroddar, utan groddämnet från vetekärnan, som en grodd kan växa ut från vid sådd av hela spannmålskärnan).

Överutfodring kan ge brist

Om foderstaten redan innehåller större mängder spannmål bör man inte utöver det också utfodra spannmålsbiprodukter, eftersom både spannmål och dess biprodukter innehåller ett ämne som heter fytinfosfor.

Fytinfosfor binder kalcium till sig, så trots att man utfodrar tillräcklig mängd Ca i en sådan foderstat via till exempel mineralfoder av något slag, kan alltså mängden tillgänglig Ca vara för låg för hästen.

Vetekli har av tradition använts som ett milt laxerande fodermedel, då det innehåller kolhydrater som sväller i kontakt med vatten.