Njurfunktion hos häst testas med scintigrafi

I dagens veterinärvård saknas en enkel och tillförlitlig metod för att undersöka njurfunktionen hos häst. Genom att mäta den hastighet som blodet färdas igenom njurarna kan man upptäcka njurskador och se hur bra njurarna fungerar.

Radioaktiva ämnen injiceras i hästen innan undersökning med scintigrafi. Foto: Julio Gonzalez

Den metod som finns för häst idag är både tidskrävande och väldigt svår att utföra. Det här projektet har därför undersökt en annan metod; scintigrafi.

Veterinär Sara Larsdotter vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala har i ett projekt undersökt hur man med hjälp av radioaktivitet kan mäta hur snabbt blodet filtreras i njuren på hästar på samma sätt som man idag kan på hundar.

Metoden går ut på att ett radioaktivt ämne sprutas in i hästen via blodet och sedan registrerar en gammakamera hur mycket radioaktivitet som njurarna tar upp.

Vid försöken användes tio friska hästar och inga komplikationer noterades under eller efter försöken. För hundar finns idag ett dataprogram som bearbetar resultaten från mätningarna för att beräkna njurfunktionen.

Det här projektet visade att det inte gick att använda hundprogrammet för häst. För att metoden ska kunna användas på hästar krävs bland annat ett bättre sätt att mäta var njurens kanter finns.

Njurfunktion hos häst testas med scintigrafi

Användningen av potentiellt njurtoxiska läkemedel som till exempel gentamicin, flunixin och fenylbutazon, är mycket vanlig inom veterinärmedicinen. Dessa läkemedel används ofta även till patienter med ökad risk att utveckla njurskador.

Exempel på sådana patienter är  nyfödda föl, hästar med bakterieförgiftning och uttorkning i samband med svårare kolik, samt hästar som sövs för kirurgiska ingrepp.

I dagsläget saknas en enkel och tillförlitlig metod för att utvärdera njurfunktionen hos häst. Blodprover visar utslag först när en stor del av njurvävnaden är utslaget. Mätning av proteiner från skadad njurvävnad i urinprov är en känslig metod för att detektera njurskador, men metoden kan inte mäta hur mycket njurfunktion som finns kvar hos patienten, och den finns inte heller rutinmässigt tillgänglig.

Tidskrävande metod

Mätning av den hastighet blodet filtreras i njuren (glomerulära filtrationshastigheten, glomerular filtration rate: GFR) har hög känslighet för att identifiera njurskador, och ger ett mått på kvarvarande njurfunktion. Den metodik för mätning av GFR som finns tillgänglig för häst idag är tyvärr inte kliniskt tillämpbar då den är både tidskrävande och praktiskt svårgenomförbar.

Målet för innevarande studie var att utvärdera huruvida GFR kunde analyseras på häst, genom att använda en för hund utvecklad scintigrafisk metod. Vid denna metod mäts GFR genom att en radioaktiv substans (99Tc-DTPA) injiceras i blodet, varefter en gammakamera registrerar hur mycket radioaktivitet som njurarna tar upp.

Under upptagsfasen av njurscintigrafin bestäms ackumuleringen av den radioaktiva substansen i njuren av GFR och det radioaktiva ämnets plasmakoncentration. Mätresultaten korrigeras gentemot radioaktiviteten hos den injicerade markören, njurens bakgrundsaktivitet och tjockleken på ovanliggande mjukdelsvävnad.

Tio hästar ingick i försöket

För försöken användes tio hästar av varmblodsras. Samtliga hästar var friska enligt den allmänkliniska undersökning samt de blodprovsundersökningar som gjordes innan försöket.

För att undersöka både hur mätresultaten skilde sig mellan individer och för samma individ vid olika tillfällen, samt hur två olika sederingsprotokoll påverkade mätresultaten genomgick varje individ tre scintigrafiundersökningar.

Vid ett undersökningstillfälle sederades hästarna med detomidin (10ug/kg iv), vid två av undersökningstillfällena sederades hästarna med en kombination av detomidin (5ug/kg iv) och acepromazin (50 ug/kg im).

Behandlingsordningen för hästarna lottades, och mellan varje undersökning hade varje häst en wash-out-period på minst tre dagar. Hästarna tolererade undersökningsproceduren väl, och inga komplikationer noterades under eller efter försöket.

Vid varje undersökningstillfälle injicerades, efter sedering, ca 1000 MBq 99Tc-DTPA i halsvenen. Med en gammakamera positionerad över ländregionen erhölls en dynamisk bild, 6 bildramar per sekund under 10 minuter, av njurarnas upptag av den radioaktiva markören. Den dynamiska studien korrigerades vid behov för rörelse i efterhand, genom att använda ett rörelsekorrigeringsprogram utarbetat för scintigrafiska studier på häst.

Tjock vävnad påverkade

Den uppmätta aktiviteten påverkas kraftigt av tjockleken på den mjukdelsvävnad som ligger mellan njuren och gammakameran. För att kunna fastställa detta avstånd mättes därför vid varje undersökningstillfälle njurdjupet, genom att placera radioaktiva markörer på hästens rygg över centrum för varje njure och därefter erhålla scintigrafiprojektioner tagna från sidan. Från dessa bilder kunde sedan avståndet från njurcentrum till hudyta mätas.

En metodik finns utarbetad för databearbetning vid scintigrafisk mätning av GFR/PV på hund. Databearbetningen omfattar bland annat ett halvautomatiskt program för fastställande av njurens utlinjering, det vill säga från vilka områden (ROI, region of interest), bildinformation ska hämtas för vidare beräkningar.

Det halvautomatiska programmet har hos hund visats ge det mest reproducerbara resultatet, jämfört med helautomatisk eller manuell metod att fastställa njur-ROI. Vid den halvautomatiska metoden definieras manuellt ett kvadratiskt område kring varje njure, varefter dataprogrammet inom denna kvadrat trösklar fram njur-ROI, det vill säga var gränsen går mellan njurvävnad och bakgrund.

Aktiviteten i den definierade njurvävnaden kan därefter följas över tid, och jämföras med bakgrundsaktivitet (bakgrunds-ROI). Aktiviteten i njurvävnaden jämförs också med den avtagande aktiviteten i blodet (plasmakoncentrations-ROI). Hos hund används hjärtat för att fastställa plasmakoncentrations-ROI, men då hästens storlek omöjliggör en simultan studie av både njurar och hjärta, har vid den innevarande studien istället bukaorta använts.

Hundmodellen fungerar inte för häst

earbetning av de data som inhämtats vid innevarande försök visar att den databearbetningsmetodik som används på hund inte kan användas för häst i sin nuvarande form.

Programmet misslyckas ofta med att fastställa njur-ROI, det vill säga identifiera njurvävnad och skilja denna från bakgrunden. Därmed kan inte heller bakgrunds-ROI fastställas enligt metodiken utarbetad för hund.

För att kunna erhålla reproducerbara och tillförlitliga mätvärden på GFR krävs att identifieringen av njurvävnad och bakgrundsvävnad kan utföras på ett konsekvent och reproducerbart sätt. Om mätområdet, det vill säga utlinjeringen av njurarna, görs för litet kommer delar av njurbarken hamna utanför mätområdet. Om mätområdet görs för stort kommer bakgrundsvävnad istället felaktigt inkluderas som njurvävnad. I båda situationerna påverkas resultaten avsevärt.

För att komma vidare i databearbetningen krävs därför en betydande utveckling av metodiken, i syfte att utarbeta en databearbetningsmodell som konsekvent klarar att korrekt identifiera njurvävnaden. Utöver detta krävs också jämförande studier, för att undersöka

    1. hur olika tillvägagångssätt att erhålla en utlinjering av njurarna påverkar resultaten och
    2. hur mätresultaten påverkas av olika tekniker för att välja områden för bakgrundsaktivitet och plasmaaktivitet.

Njurfunktion hos häst testas med scintigrafi

Vill du veta mest om test av njurfunktion? Klicka på länken nedan: