Ridlärarens roll - en pedagogisk utmaning

Hur förmedlar en ridlärare kunskap och känsla om ridning till sina elever? Hur går en ridlektion egentligen till och finns det alltid ett mål med lektionen?

Det är många moment som ingår i en ridlektion. Att tränsa och sadla sin häst eller ponny till exempel. Foto: Eleonora Jöngren

Forskaren Susanne Lundesjö Kvart, till vardags adjunkt på Hippologenheten vid SLU, hanterar ett ”triangeldrama” i sin forskning inom ämnet pedagogik.

Hon har undersökt hur ridlärare agerar och prioriterar i arbetet på olika ridskolor. 2013 presenterade hon sina resultat om undervisningssituationen under en ridlektion i en licentiatavhandling vid Uppsala universitet.

 - Ridlärare har en oerhört komplex situation att hantera när de utför sitt arbete. Det finns många olika faktorer att ta hänsyn till som påverkar hur varje lektion utvecklas, säger Susanne Lundesjö Kvart.

Varje ridlärare måste kunna läsa av häst och ryttare parallellt för att kunna instruera. Eleven måste lyssna på ridläraren och samtidigt koncentrera sig på hästen. Hästen slutligen har ofta ett samspel med både ridlärare och ryttare där den i olika grad är lyhörd för signaler från de båda.

Läraren ska också ansvara för att säkerheten i kontakt med hästar eller ponnyer garanteras oavsett vad som händer i omgivningen. Läraren ska dessutom kunna arbeta pedagogiskt i ett ridhus eller på en ridbana där den fysiska arbetsmiljön kan vara rent ut sagt dålig.

Olika lärare har olika fokus

I sin forskning har Susanne Lundesjö Kvart utgått från en analysmodell som utvecklats av Yrje Engeström och som mest använts inom studier av större organisationer inom vårdsektorn. Utifrån modellen har hon kunnat se skillnader mellan olika ridlektioners genomförande.

- Bland de ridlärare jag har intervjuat och följt i deras arbete har jag kunnat se olika fokus på deras lektioner. Vissa har ett tydligt fokus på elevernas lärande medan andra tar mer hänsyn till hästarnas välmående och anpassar sig efter det.

Susanne Lundesjö Kvart betonar att hon har stor respekt för det arbete dagens ridlärare utför men efterlyser samtidigt en bättre utbildning inom didaktik för att ridundervisningen ska fortsätta utvecklas. I ämnet didaktik ingår frågor som vad, varför och hur ett visst innehåll ska presenteras i undervisningen. Inom dagens utbildningar till ridlärare läggs stor vikt vid att använda korrekta kommandon för övningar som görs men Susanne Lundesjö Kvart menar att det också krävs ett större kunnande om elever och elevers lärande. Både när de sitter till häst och inför eller efter lektionen.

Svårt hinna med alla

Ridlärares kommunikation med eleverna om känslan vid ridning är mycket varierande. På ridskolor är det vanligt att en ridlärare samtidigt har omkring tio elever under en ridlektion.

- Då är det svårt för läraren att fånga upp och hinna diskutera varje elev och dennes situation på hästryggen. Detta utgör den pedagogiska situation ridlärarna dagligen befinner sig i, säger hon.

För att framtidens undervisning inom ridkonst ska bli bättre har Susanne Lundesjö Kvart funderat över möjliga förändringar. Eleverna skulle kunna släppas in mer i en dialog och uppmuntras till reflektion. Ett sätt kan vara att förlänga ridlektionerna, ett annat att lugna ner tempot under lektionerna. Kanske kan lektionen filmas och sedan analyseras vid en avsutten aktivitet.

Dagens undervisning följer ofta en mall som har sitt ursprung från militära traditioner vilket kan upplevas omodernt och som behöver förändras.

Ridlärares pedagogiska praktik

Alla som någon gång ridit vet att det är en fantastisk känsla att sitta på en stor häst och kunna
förmå den att göra som man vill. Att se någon rida och utföra avancerade rörelser i samklang
med hästen kan vara ett nöje även för den som inte är insatt i ridsport.

De som vidareförmedlar ridkunnandet i Sverige idag är ridlärarna och de är ofta själva skickliga ryttare. Under en ridlektion ska läraren förmedla hur eleven ska få hästen att lyda. Läraren måste därför läsa av
ryttare och häst samtidigt och eleven ska både lyssna till läraren och koncentrera sig på hästen. Hästen samspelar med ridlärare och ryttare och är olika lyhörd för signaler från dem. Situationen under en ridlektion är med andra ord komplex och dynamisk.

Ett forskningsarbete vid Uppsala universitet av Susanne Lundesjö Kvart handlar om ridlärare och deras pedagogiska praktik, dvs. undervisningssituationen vid ridlektioner på ridskolor samt förhållanden runt denna verksamhet. Undervisningsmomentet är bara en del av ridskolornas och ridlärares verksamhet, skötsel av hästarna och andra arbetsuppgifter upptar vanligen största delen av ridlärarnas vardag.
Ridundervisningen som sådan prioriteras inte alltid och man har hittills inte lagt särskilt stor vikt vid utveckling av undervisningsmetoder.

Anknytande forskningsprojekt

Det pågår en del humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning inom gränsområden för den aktuella studien,t.ex. forskning om hur häst och stallmiljö formar ungdomar socialt och om hur miljön kring hästar och ridsport kan utveckla ungdomars ledarskap (Forsberg, 2007, 2012; Nikku, 2005). Inom social och medicinsk omvårdnadsforskning har hästen uppmärksammas som en möjlig del av terapi (Silfverberg & Tillberg, 2011).
Forskning om kommunikationen mellan människa och häst har företrädesvis ägt rum inom de naturvetenskapliga disciplinerna där man mäter t.ex. de olika former av fysiskt tryck som hästen utsätts för under träning och tävling eller olika fysiologiska förändringar hos hästen (Rhodin, 2005; Abrahamsson, 2010; Roepstorff et al.2002).

Denna typ av undersökningar säger dock mycket litet om människans upplevelser eller förändring i interaktionen med hästen. Det finns inte mycket forskning om den pedagogiska situationen vid ridundervisning (Lundesjö -Öhrström, 2005).

Litteratursökningen inom ramen för denna studie har visat på en del handböcker och viss populärvetenskaplig litteratur men i stort sett inga vetenskapliga texter som behandlat undervisningssituationen vid ridning.

Ridlärare bär på gammal tradition

En av ridlärares utmaningar är att förmedla känslan för ridningens olika moment. Foto: Carin Wrange

Ridlärares kommunikation med eleverna om känslan vid ridning är mycket varierande. På ridskolor är det vanligt att en ridlärare samtidigt har omkring tio elever under en ridlektion.

Då är det svårt att hinna diskutera med varje elev om dennes situation på hästryggen. Detta utgör den pedagogiska situationen för ridlärarna, denna situation har en lång historia och ridlärarna är bärare av en tradition och en kultur.

För forskaren är det en utmaning att ringa in och sätta ord på detta.

Genom att studera ridlärarnas pedagogiska praktik, hur de talar om det de gör och hur de faktiskt gör i sin pedagogiska vardag, kan dessa traditioner beskrivas och analyseras. Dessa analyser kan sedan bilda bas för reflektion och skapa förståelse fördagens situation och därifrån kan man gå vidare i utvecklingen av ridlärarutbildningen och ridskolornas verksamhet.
Syftet med detta arbete är att beskriva och förstå ridlärares pedagogiska praktik i samband med ridlektioner.
De mera preciserade frågeställningarna är:

  • Vilka förutsättningar för ridundervisning finns på dagens svenska ridskolor?
  • Vilka förutsättningar för ridundervisning finns på dagens svenska ridskolor?
  • Hur arbetar ridlärare med ridundervisning?

Ridlektionen är alltså en komplex situation i vilken tre levande parter samspelar, samtidigt som de har en omgivning att relatera till och hantera. För att göra denna situation rättvisa i en systematisk undersökning behövs en teori som kan ta hänsyn till och som kan beakta dynamiken i samspelet.

Ett sätt att närma sig uppgiften är att betrakta t.ex. ridlektionen som en helhet, ett verksamhetssystem, med ett antal delar i interaktion med varandra. Verksamhetsteorin (Leontiev, 1978; Engeström, 2005; Engeström, Lompscher & Rückriem, 2005) försöker beskriva och synliggöra komplexa verksamheter och organisationer.

Verksamhetsteorins fem principer

Engeström (1987, 2005), en sentida företrädare för synsättet, summerar verksamhetsteorin i fem principer. Den första principen går ut på att ett verksamhetssystem är ett kollektivt styrt system med ett tydligt mål. Den andra principen bygger på att detta verksamhetssystem speglar en mångfald. Den tredje principen understryker att ett verksamhetssystem ska förstås genom sin historia. Den fjärde principen betonar vikten av att studera motsättningar inom verksamhetssystem.

Ett verksamhetssystem är i ständig förändring och det sker hela tiden en aktivitet, ett så kallat ”knutarbete” i systemet. Spänningar eller konflikter mellan de olika delarna uppstår och i arbetet med att bearbeta och lösa dem utvecklas verksamheten. Den femte principen innebär att verksamhetssystem ska ses som en potential för utveckling och lärande. Engeström har inom verksamhetsteorin utvecklat en analysmodell för att belysa verksamhetssystem och flödet mellan de olika delarna i systemet, så kallade knutar.

I den aktuella studien har Engeströms analysmodell använts som ett verktyg för att observera, synliggöra och analysera ridlektionsverksamhet.

Ridlärare intervjuades

Tio ridlärare har intervjuats och observerats. Bland ridlärarna fanns de som helt saknade utbildning, ett par hade en kort ridledarutbildning, fem hade olika långa yrkesutbildningar och ett par ridlärare hade
genomgått hippologutbildningen. Bland de tio fanns ridlärare med lång erfarenhet och ridlärare som var nya i yrket, samtliga var kvinnor och deras ålder låg inom spannet 25-65 år.

Först genomfördes en intervju där ridläraren fick berätta om sina intentioner bl.a. beträffande kommunikation med rideleverna. Därefter observerades en av hennes ridlektioner för att följa processen/handlingarna, och sist genomfördes en uppföljande intervju för att ge henne tillfälle att reflektera.

I analysen har analysmodellens samtliga sex delar, eller knutar, kunnat identifieras och de är; Ridlärarna och ridlärarrollen (subjekt); Rideleverna (objekt) som är de som ska tas mot målet med verksamheten; Hästarna, (verktyg); Kommunikation och pedagogiska metoder (verktyg); Föräldrar, säkerhetstänkande, normer och regler, tidsramar samt miljö (regler/förhållanden); Ridlärarkollegor, ridlärarkollektivets utbildning och fortbildning (gemenskap); Stallvärdinnor och ledare vid ridlektioner, status och respekt (arbetsdelning).

I efterhand kan konstateras att den valda analys modellen gjort nytta då den hjälpt till att synliggöra olika motsättningar inom ridlektionsverksamhet, motsättningar som annars kanske hade förblivit osynliga.

Ridlärare är en tålig yrkeskategori som klarar av det mesta. Vid en genomsyn av fältanteckningarna kan man läsa om tuffa väderförhållanden och situationer som involverar hästarna och som måste lösas snabbt.
Ridlärarna kan oftast inte påverka den fysiska miljön i särskilt hög grad och man kan notera att de sällan kommenterar de förhållanden de har att anpassa sig till. Här syns en parallell till hästnäringen i stort.

Lärarna vill utveckla sig

Ridlärarnas åsikter om huruvida man ska tala med eleverna om känslan vid ridning eller inte är också intressant. Åsikterna går isär och här kan ett mönster ses. Antingen är man av den åsikten att ryttarkänsla är något man som ryttare själv måste finna och träna sig fram till, alternativt har talang för, eller till och med är född med.

I båda fallen vill ridlärarna inte ge sig in i diskussioner med eleverna om känslan. De menar att det bara är många timmar i sadeln som leder till resultat. Å andra sidan finns de ridlärare som betonar vikten av att lära ut teorin bakom ridningen, som vill få eleverna att reflektera över sin ridning.

Nästan alla ridlärare betonar vikten av att hästarna är samarbetsvilliga och att övningarna är genomtänkta för att de ska kunna genomföra en god ridundervisning.

Även om tradition och andra förhållanden kontinuerligt spelar in så kan man se en vilja till utveckling hos studiens ridlärare. De ger i olika grad uttryck för att vilja följa med i det övriga samhället, genom att t.ex. använda modern IT-teknik, sociala medier och på olika sätt möta kundernas, dvs. elevernas efterfrågan.

Ser man till ridlektionsverksamhet som en helhet är ridlärarnas möjligheter att påverka villkoren för sin ridundervisning begränsade. De formas hela tiden av sin omgivande verksamhet. Det krävs ett långsiktigt arbete för att modernisera svensk ridundervisning.

Forskning behövs för att skapa goda pedagogiska metoder, förenliga med de förutsättningar som råder på ridskolorna. De ridlärare som vill pröva nya metoder att undervisa i ridning förtjänar stöd och är utomordentligt viktiga för en fortsatt utveckling.

Behövs nytänkande inom ridpedagogiken

Syftet med studien var att beskriva och förstå ridlärares pedagogiska praktik. Efter att ha beskrivit och analyserat denna verksamhet kan vi konstatera att ridlärarna inte har särskilt stora möjligheter att påverka sin situation vid ridundervisning. De styrs i hög grad av omgivande faktorer, av tradition och av förväntningar från omgivningen.

En hel del motsättningar har framkommit vid analysen och synliggörandet av dem är ett viktigt led i den fortsatta utvecklingen.

En önskvärd utveckling att ridlärare tilläts prova och utvärdera nya metoder att undervisa, gärna i samverkan med forskarvärlden.

Hippologerna är en yrkeskår med möjligheter att vara med och driva denna utveckling. De får under sin utbildning verktyg för att bedriva utvecklingsprojekt, de får kontakt med forskning och utifrån detta bör de i sin ridlärargärning sedan kunna vara med och utveckla den pedagogiska metodarsenalen.

Hippologerna kan på så sätt vara en del i framväxten av en modern rid-didaktik, dels genom att de bedriver kortare forskningsprojekt i form av examensarbeten under utbildningen, dels genom att de har kompetens att fortsätta bedriva forskning och utvecklingsarbete inom området om yttre förutsättningar ges.

Ridlärares pedagogiska praktik

Ridlärares pedagogiska praktik - lic avhandling vid Uppsala universitet 2013 av Susanne Lundesjö Kvart

Ridlärares tankar om och förutsättningar för kommunikation med sina elever - projekt av Susanne Lundesjö Kvart, finansierat av Stiftelsen Hästforskning