Avel av viss färg ger ögonsjukdom

Hästraser som har en färg som kallas silver, bär också på anlag för ögonsjukdomen MCOA syndrom. Silverfärg förekommer inom vissa hästraser i USA såsom Rocky Mountain och Morgan. Anlaget finns även i Sverige, bland annat hos islandshäst.

Hästar med silveranlag är eftertraktade. Här en islandshäst med silverfärg. Foto: Sofia Mikko

Anlaget till silverfärgen har funnits länge och färgen är efterfrågad. Om avkomman får anlaget från en av föräldrarna ger det vanligtvis små vätskefyllda cystor i ögonen.

Om bägge föräldrarna bär på anlaget blir avkomman alltid drabbad i varierande grad, i värsta fall helt blind. Man bör alltså inte para två hästar som båda bär på anlaget.

I botten till problemet ligger en strävan hos hästuppfödare att avla på en viss färg som kallas silver. Både färgen och ögonsjukdomen beror på förändringar i en och samma gen.

Vid institutionen för husdjursgenetik vid SLU har det under flera år gjorts studier kring MCOA. Nya rön kring den genetiska betydelsen för såväl färgen som sjukdomen har nu presenterats i en avhandling av Lisa Andersson  vid SLU.

Ögonsjukdomen kan ta sig många uttryck hos de drabbade hästarna. Det ger bland annat cystor och näthinneavlossning. Hur dåligt hästen egentligen ser är svårt att veta, vissa hästar klarar av att leva med det medan andra blir helt blinda. Helt klart blir ögats funktion mycket försämrad och forskarna avråder starkt från avel där bägge föräldrar bär på anlaget.

Hur vet man då om hästen bär på anlaget? Hos vissa färger som svarta och bruna hästar, kan man med blotta ögat se om anlaget finns. Däremot syns det inte hos fuxfärgade hästar.  Säkrast är att göra test via hårprov eller blodprov.

Läs mer om forskning inom hästgenetik:
Specifik gen gynnar rörelsemönster
Snabbhet hos fullblodet
Equine Trait Mapping (Lisa Anderssons avhandling vid SLU)

Ögondefekter hos hästar med silveranlag

Upptäckten av att anlaget för silverfärg är starkt kopplat till den ärftliga ögondefekten MCOA har skapat oro hos många som är aktiva inom till exempel islandshästaveln.

En grupp forskare vid SLU presenterar här sina resultat och förklarar hur man med enkla medel kan styra aveln för att förhindra att fler föl drabbas av den allvarligare formen av ögondefekten MCOA, som i vissa fall ger kraftiga synnedsättningar och blindhet.

Defekterna upptäcktes först hos Rocky Mountainhästar i USA som är en relativt ny amerikansk hästras, vars stambok etablerades först 1986. Rasen grundas på ett fåtal individer, vilket har resulterat i ett förhållandevis nära släktskap mellan hästarna.

Hälften bär på anlaget

Färgen silver har alltid varit eftertraktad, och hästar som har denna vackra färg har använts flitigt i aveln. Man uppskattar att minst 50 procent av alla Rocky Mountainhästar bär på silveranlaget.

Veterinärerna David Ramsey och Susan Ewert, verksamma som ögonspecialister i Michigan, USA, var först med att uppmärksamma att det kom in ovanligt många Rocky Mountainhästar med vissa typer av ögonproblem.

De bestämde sig då för att genomföra en stor studie där de undersökte samtliga Rocky Mountainhästar, som de kunde komma i kontakt med. Förändringar i ögonen upptäcktes på nästan hälften av de 514 hästarna som undersöktes.

Då man inte kunde identifiera någon gemensam faktor i miljön som verkade orsaka problemen, exempelvis att problemen var regionspecifika, utan istället observerade att defekterna förekom oftare på silverfärgade hästar, föreföll det troligt att detta var en ärftlig åkomma.

David och Susan studerade stamtavlorna på samtliga undersökta hästar med målet att utreda hur defekterna nedärvdes (se nedan). Initialt benämndes sjukdomen för Anterior Segment Dysgenesis (ASD), ett namn som fortfarande lever kvar, och används av många hästägare runt om i värden. Det korrekta samlingsnamnet för defekterna är dock numera Multiple Congenital Ocular Anomalies (MCOA) syndrom (översatt som Multipla Medfödda ÖgonAnomalier).

Finns även hos andra raser

I början trodde många att MCOA syndromet endast förekom på Rocky Mountainhästar, men det har visat sig att defekterna finns hos alla raser som undersökts som även har anlaget för silverfärg.

Anledningen till att det inte är lika uppenbart i andra hästpopulationer, till exempel hos islands-hästar, är på grund av att färgen silver förekommer i en relativt låg frekvens hos islandshästar jämfört med hos Rocky Mountainhästarna.

När ett anlag är ovanligt i en population kommer de flesta individerna att bära på endast en kopia. Ju vanligare ett anlag blir, desto oftare förekommer det dock att en individ får två kopior av anlaget. En utförligare  förklaring av defekterna följer nedan, men som regel är det bara hos de hästar som bär på två anlag som symptomen blir uppenbara.

Islandshäst är en av flera raser som kan bära på anlaget silver. Foto: SLU

För att kunna ställa diagnos på en häst med endast ett anlag krävs mer än en vanlig veterinärundersökning, oftast kan bara en utbildad ögonspecialist med tillgång till rätt utrustning hitta dessa defekter.

Forskarna har nu undersökt ett antal islandshästar som bär på silvermutationen och konstaterat att MCOA-­syndromet även finns hos denna ras. De har undersökt hästar med lite olika härstamningar men upptäckt samma typer av förändringar på samtliga. Med tanke på att alla andra undersökta raser som har silver också är drabbade, får man anse det som mycket sannolikt att MCOA-­syndromet förekommer på alla "blodslinjer" hos islandshästen.

MCOA syndromet nedärvs olika

I den amerikanska studien av Rocky Mountainhästarna upptäcktes att det var möjligt att dela in hästarna i två klasser beroende på vilka ögonsymptom de uppvisade. Hästarna i den ena klassen, Cyst-­fenotypen, hade alla vätskefyllda blåsor, cystor, på baksidan av regnbågshinnan. De här hästarna visade i regel inte symtom på synnedsättning.

Hästarna i den andra gruppen, MCOA-­fenotypen, hade kraftigare symptom och hade flera olika typer av missbildningar i ögonen. Samlingsnamnet MCOA-­syndromet inkluderar båda dessa klasser.
Efter att ha undersökt hästarnas stamtavlor visade det sig att de hästar som hade ett anlag (s.k. heterozygota) av den ännu inte identifierade mutationen hade Cyst-­ fenotypen och de som hade ärvt två anlag (s.k. homozygota) hade den allvarligare MCOA-fenotypen. Detta nedärvningssätt kallas ofullständig dominans.
Några år senare identifierades silvermutationen, vilket innebar att det gick att  undersöka hästarna på DNA-­nivå. Forskarna har nu undersökt hundratals hästar och kan bekräfta en ofullständigt dominant nedärvning. De har också undersökt hur starkt kopplat silveranlaget är till MCOA-­anlaget.

De vet ännu inte om det är samma mutation som orsakar både silverfärgen och MCOA-­syndromet, men att det är mycket starkt kopplat vet man med säkerhet. Genom vår forskning vet vi nu exakt hur långt ifrån varandra mutationerna maximalt kan ligga på hästens kromosom om det visar sig vara olika mutationer.

Silverfärgen nedärvs dominant

 Då MCOA-­syndromet är så starkt kopplat till färgen silver följer här en förklaring på hur denna färg uppkommer och nedärvs. Silver är egentligen ingen egen grundfärg utan ett anlag som kan modifiera vissa, men inte alla, färger.

Det är bara på hästar som har förmåga att producera brunt/svart pigment som man kan se om de bär på silveranlaget eller inte. Hit hör hästar med grundfärgen svart och brun.

Silvermutationen förändrar exempelvis en häst med svart grundfärg till silversvart, medan en häst med brun grundfärg blir silverbrun. Dessutom kan en häst samtidigt bära på många andra färgmodifierare. Till exempel blir en brun häst som bär på silver-­ och skäckanlag silverbrunskäck osv.

En häst som inte kan producera svart/brunt pigment utan bara rött/gult har grundfärgen fux (som kan modifieras till isabell). På fuxar kan man inte upptäcka om de bär på silveranlaget eller ej. Detsamma gäller vita, avblekbara skimlar och "albinos".

Med tanke på MCOA syndromet är det också intressant att veta ifall en häst har ett eller två silveranlag, men detta kan vara näst intill omöjligt att avgöra. Silveranlaget är nämligen dominant, vilket betyder att det räcker med ett anlag för att hästen skall uppvisa färgen.

Man kan ibland ana att en silversvart häst bär på två anlag genom färgen på ögonvitan. Denna är då övervägande vit och bildar en distinkt övergång mot hornhinnan och regnbågshinnan. Hästar som har andra färger eller ett silveranlag har oftast en något mörkare ögonvita.

År 2006 visade SLU-forskarna att silveranlaget beror på en mutation i genen PMEL17 som ligger på hästens kromosom 6. Genom att skicka in ett hårprov till husdjursgenetiska laboratoriet (www.slu.se/hgenlab) kan man nu testa för denna mutation.

Detta kan vara aktuellt ifall du har en häst som är silver men vill veta ifall den har ett eller två anlag, eller du har en häst som har fux som grundfärg och vill veta ifall den bär på anlaget.

Beskrivning av defekterna

I den mildare formen av MCOA syndromet, Cyst-fenotypen, finns vätskefyllda blåsor på baksidan av regnbågshinnan. Cystorna kan ibland sträcka sig in i den perifera delen av näthinnan. Förändringarna orsakar i regel inte några påvisbara synproblem.

Hästar som har två anlag av sjukdomsmutationen (MCOA-­fenotypen) uppvisar emellertid multipla ögonmissbildningar. Exempel på dessa förändringar är cystor av samma typ som ses hos hästar med Cyst-10fenotypen, men också onormal form på hornhinnan (kulögdhet), lokala missbildningar i avflödessystemet för ögats kammarvätska, sammandragen pupill som inte reagerar normalt på ljus och mörker, linsgrumlingar (katarakt, grå starr) och lokala områden där näthinnan degenererat

Hur många av dessa symtom som respektive häst uppvisar och hur allvarliga förändringarna är varierar kraftigt från häst till häst. Det är därför svårt att ge besked om hur mycket synen påverkas hos dessa hästar. Troligen finns det ett spektrum med allt ifrån hästar som fungerar i stort sett normalt till de med mycket grava synnedsättningar.

Defekterna finns redan hos det nyfödda fölet. Sjukdomen är i regel icke-­progressiv, vilket betyder att den inte blir värre med åren. Enstaka undantag från denna regel verkar dock förekomma. Det finns till exempel indikationer på att hästar med grå starr kan utveckla en med tiden tilltagande grumling av linsen. En mer utförlig beskrivning av MCOA syndromet finns i artikeln 4 Congenital ocular abnormalities of Rocky Mountain Horses, skriven av David Ramsey (Veterinary Ophthalmology, 1999).

Råd till uppfödare

SLU-forskarnas råd till uppfödare är att endast försöka avla fram silverfärgade hästar som bär på ett anlag av silvermutationen.  Ifall två heterozygota hästar korsas får 25 procent av avkommorna två anlag (blir silver + MCOA-fenotypen), 50 procent får ett anlag (blir silver + Cyst-­fenotypen) samt 25 procent blir helt friska, icke-­anlagsbärare.

Para inte två hästar som båda bär på silveranlaget, då det finns risk att avkomman kan få synproblem. Betäcker man dock en silverfärgad häst som har ett anlag (heterozygot) med en icke-­bärare får 50 procent av avkommorna ett anlag (blir silver + Cyst-fenotypen) och 50 procent blir icke-­anlagsbärare.

Om du har ett sto med fux som grundfärg och som du vet har silverfärgade hästar i sin stamtavla så kan det finnas skäl att låta genotypa hästen innan du betäcker den med en hingst som bär på silveranlaget.

Det är bara om du har en fux som är efter två bruna/svarta föräldrar som du vet att silveranlaget inte förts vidare till din häst trots att det funnits i tidigare generationer (det är ju bara på hästar med grundfärgen brun eller svart som du kan se om de bär anlaget).

Om du redan har en häst som är efter två silverfärgade föräldrar kan du vara lite extra uppmärksam på hur hästen beter sig, framförallt i svagt ljus, och är du orolig så kan du låta typa den för silvermutationen. En häst med två anlag kan betäckas med en icke-­bärare. Den lämnar bara ett anlag till avkomman och korsningen kommer därför inte producera föl med multipla förändringar. Samtliga föl kommer bära på silvermutationen i enkel uppsättning.

Läs mer om hästgenetik:
Equine Trait Mapping, Lisa Anderssons avhandling i genetik vid SLU

MCOA vanligast hos Rocky Mountainhäst