Snittat eller långstråigt hösilage?

Skörd av hösilage. Efter viss torkning pressas och plastas balarna. Foto: Carin Wrange

Det blir allt vanligare att hästar utfodras med inplastat vallfoder (hösilage) istället för hö. Inplastat vallfoder konserveras ofta i långstråig form, och det är relativt vanligt med olika hygienfel i sådant foder. Sådana hygienfel kan till exempel vara tillväxt av mögel och nedbrytande bakterier.

I andra typer av konserveringsmetoder är det vanligt att man snittar eller extra-hackar gräset för att bland annat förbättra den hygieniska kvaliteten och förlänga hållbarheten efter öppning.

Det kan dock också finnas nackdelar med snittat vallfoder då det skall användas för hästutfodring. Snittat vallfoder kanske äts upp fortare än ett långstråigt foder, vilket i sådana fall ger en kortare total ättid.

Ättiden är viktig för hästar, eftersom för korta ättider kan bidra till att hästen utvecklar beteendestörningar som till exempel krubbitning.Cecilia Müller vid SLU i Uppsala har i ett projekt undersökt om snittning av grönmassa kan ge positiva effekter vid konservering av hösilage i balar (rundbalshösilage).

Även snittat fungerar bra för häst

Resultaten visade att ättiden (minuter per kg torrsubstans) inte skilde sig mellan snittat och långstråigt hösilage.Tugghastigheten (antal tuggningar per minut) var aningen högre då hästarna åt snittat jämfört med långstråigt hösilage, men skillnaden var mycket liten (differens på 2 tuggningar/minut).

Resultatet av försöket visade också att snittat hösilage inte inverkade på den hygieniska kvaliteten i fodret, hållbarheten efter öppning, hästars ätbeteende eller hästars fodersmältning.

Slutsatsen är alltså att snittat vallfoder kan användas för hästutfodring, men snittningen kan inte förväntas ha samma positiva effekter på rundbalshösilagets konservering som den har i andra konserveringssystem, som till exempel plan- eller tornsilo.

Tillbaka till fodermedel »

Snittat eller långstråigt hösilage?

Inplastat foder blir allt vanligare till häst. I regel är det ett  långstråigt foder som pressas och plastas. Ett vanligt problem är att det blir hygieniska fel i sådant foder som till exempel tillväxt av mögel och nedbrytande bakterier, i olika stadier av produktion, lagring och utfodring av hösilaget.

I andra konserveringssystem, som till exempel torn- och plansilo eller slangensilering, är det vanligt att grönmassan snittas eller exakthackas för att underlätta ensileringen, förbättra den hygieniska kvaliteten och förlänga hållbarheten efter öppning.

Det kan därför vara av intresse att undersöka om snittning av grönmassan kan ge samma positiva effekter vid balkonservering av hösilage. Det kan dock också finnas nackdelar med snittat vallfoder då det skall användas för hästutfodring. Snittat vallfoder kanske äts upp fortare än ett långstråigt foder, vilket i sådana fall ger en kortare total ättid. Ättiden är viktig för hästar, eftersom för korta ättider kan bidra till att hästen utvecklar beteendestörningar som till exempel krubbitning.

Är snittat foder sämre för häst?

Det finns också äldre rekommendationer gällande strålängden på vallfoder till hästar, som säger att vallfodret inte bör vara kortare hackat än 5 cm för att foderinpackning i tarmen skall kunna undvikas. Syftet med studien var därför dels att undersöka om snittning av grönmassan vid skörd av rundbalshösilage kan förbättra fodrets hygieniska kvalitet i olika stadier av lagring och utfodring, dels om snittat vallfoder inverkar negativt på hästars ättid och fodersmältning jämfört med långstråigt hösilage.

Inga större skillnader uppmättes

Studien visade att snittat och långstråigt hösilage som producerats från samma vall vid samma skördetillfälle hade samma kemiska och mikrobiologiska sammansättning, med undantag av antalet enterobakterier som var aningen högre i det snittade hösilaget. Öppnade hösilagebalar var hållbara i minst fem dagar då utomhustempetauren var ca 10°C, oavsett om de var snittade eller långstråiga. Snittade balar hade samma balvikt och baldensitet (kg ts per m3) som långstråiga balar, och det fanns inte heller någon skillnad i konserveringsförluster mellan snittat och långstråigt hösilage.

Snittat hösilage inverkade inte annorlunda än långstråigt hösilage på hästars ättid (minuter per kg ts). Tugghastigheten (antal tuggningar per minut) var aningen högre då hästarna åt snittat jämfört med långstråigt hösilage, men skillnaden var mycket liten (differens på 2 tuggningar/minut).

Hästarnas fodersmältning undersöktes via träckens egenskaper, men inga avgörande skillnader framkom vid utfodring med snittat eller långstråigt hösilage. Träckens pH-värde var aningen lägre och halten ättiksyra tenderade att vara aningen högre då hästarna utfodrades med långstråigt hösilage jämfört med snittat, men skillnaderna var mycket små och bedömdes inte ha någon avgörande biologisk betydelse. Det fanns inga skillnader i fördelningen av partikelstorleken i träcken då hästarna utfodrades med snittat hösilage jämfört med långstråigt.

Flyingehästar utfodrades

Försöksfodret producerades med samma balpress, från samma gräsvall och i samma skörd. Varannan bal snittades, och varannan bal lämnades långstråig. Balarna vägdes direkt efter inplastning och innan de utfodrades för att konserveringsförlusterna skulle kunna beräknas. Hösilaget utfodrades till 10 skolhästar på Flyinge som ingick i den dagliga undervisnings-verksamheten. Utfodringsförsöket gjordes som ett change-overförsök i två perioder. I den första perioden utfodrades fem hästar med snittat hösilage och fem hästar med långstråigt hösilage, därefter bytte hästgrupperna foder så att alla hästar utfodrades med båda fodertyperna.

Under utfodringsförsöket provtogs fodret för analys av kemisk och mikrobiologisk sammansättning, och hållbarheten efter öppning av balarna studerades med hjälp av temperaturmätningar och analys av hösilagets kemiska sammansättning. Under tiden balen stod öppen provtogs den dagligen under fem dagar.

Olika ätbeteenden hos hästarna  observerades dagligen under den sista veckan i varje period. Det var ättid (minuter/kg ts hösilage), tugghastighet (antal tuggningar/minut) och sväljhastighet (antal sväljningar/minut). Hästarnas träck provtogs också dagligen under samma vecka. Träckproverna analyserades för pH, torrsubstans, kortkedjiga fettsyror och partikelstorlek.

Onödig energiåtgång att snitta fodret

Resultatet av försöket visade att snittning av grönmassan vid skörd av rundbalshösilage inte inverkade annorlunda än långstråig grönmassa på konserveringsresultatet, den hygieniska kvaliteten i fodret, hållbarheten efter öppning, hästars ätbeteende eller hästars fodersmältning. Eftersom det generellt sett går åt mer bränsle då snittverket används i balpressen kan det alltså vara onödigt att använda det, men ytterligare aspekter som inte undersökts i detta försök, som till exempel hanterbarheten av fodret vid utfodring, kan spela en större roll.

Slutsatsen är alltså att snittat vallfoder kan användas för hästutfodring, men snittningen kan inte förväntas ha samma positiva effekter på rundbalshösilagets konservering som den har i andra konserverings-system, som till exempel slangensilering, plan- eller tornsilo.

Tillbaka till fodermedel »

Jämförelse av snittat och långstråigt hösilage

Vill du veta mest om jämförelsen mellan snittat och långstråigt hösilage? Klicka på länken nedan:

Slutrapport från forskningsprojektet: Systemanalys av balensilage för hästutfodring - snittat vs. långstråigt vallfoder (öppnas i nytt fönster som pdf)

Tillbaka till fodermedel »