Fler källor ger besked om avelsframsteg

För att kunna mäta avelsframsteg för varmblodiga ridhästar är det en fördel om man kan väga in resultat från såväl 3-årstest, kvalitetsbedömning som tävling.

Det visar forskning som Åsa Viklund vid SLU har gjort med finansiering från Stiftelsen Hästforskning.

–När avelsmålet är tävlingsegenskaper i hoppning respektive dressyr är det viktigt att det finns resultat från alla tre informationskällorna för att få fram de säkraste indexen. Det gäller för alla hästar oavsett ålder, säger SLU-forskaren.

Tävling viktigast

Hästar som har egna tävlingsresultat har säkrast avelsindex. Men information från de båda unghästtesterna vid 3 respektive 4 års ålder ger också bra säkerhet eftersom de egenskaper som bedöms till stor del beror på arvet och de har starka samband med framtida tävlingsresultat.

Syftet med Åsa Viklunds studier var bland annat att få en bättre förståelse för hur indexen påverkas av vilken information som finns tillgänglig för hästarna vid olika ålder i deras liv.

– Jag ville också analysera avelsframstegen hos olika grupper av hästar och därigenom förstå vilka avelsstrategier som bidragit. Den kunskapen behövs för att kunna ge rekommendationer till uppfödare för framtida avelsarbete.

Åsa Viklund har även ambitionen att utveckla presentationen av indexen för att göra dem mer begripliga för aktiva utövare inom hästavel och ridsport. Ett sätt är att belysa hur indexet för varje enskild häst påverkas av härstamning, egna respektive avkommors prestationer.

Bra hingstar gjorde skillnad

I studierna har hon analyserat trenden för avelsindex genom att följa den avelsmässiga utvecklingen i hoppning och dressyr över flera generationer. Hon såg bland annat att från mitten av 1980-talet ökade den genetiska framstegstakten markant och det berodde på fyra orsaker:

1) Succesivt allt starkare urval av hingstar i ett förnyat bruksprov från slutet av 1970-talet.

2) Import av en del utmärkta hingstar, framför allt i hoppning, som oftast testades i det svenska bruksprovet innan de sattes i avel

3) Införandet av kvalitetsbedömning 1973 som gav möjlighet att bedöma unga hästars prestationsegenskaper.

4) Införandet av avelsvärdering 1986 baserad på resultat från kvalitetsbedömning som främst användes för avkommebedömning av hingstar.

Snabbare framsteg i hoppning

Framstegstakten för hoppning var snabbare än för dressyr. Den svenska hästen betraktades ursprungligen som en dressyrhäst och den genetiska nivån för hoppning var inledningsvis låg. I och med det nya bruksprovet kunde hoppningen testas på ett bättre sätt och tillsammans med import av en del framstående hopphingstar ökade den genetiska nivån för hoppning i populationen i mycket rask takt.

Avelsframstegen hittills inom svensk avel beror alltså främst på att bra hingstar använts. Urvalet av vilka ston som sätts i avel har inte varit lika genomtänkt, såväl bra som dåliga ston har använts.

Forskaren föreslår därför att framtida avel bör lägga mer tonvikt på en mer effektiv användning av avelsindex vid urval av ston, både vid ung ålder och efter att avkommorna har testats.

Åsa Viklund tycker även att det bör göras mer för att bättre ta tillvara potentiella hingstämnen som är födda i Sverige.

Fler källor ger besked om avelsframsteg

Läs mer om Åsa Viklunds forskningsprojekt: