Avlivning

Om avlivningen är planerad kan hästägaren själv välja plats. Vanliga platser är hemma vid stallet eller på en klinik. Är situationen akut, till exmpel om hästen skadat sig, avlivas hästen där den befinner sig. När en häst avlivas utanför ett slakteri kan inte kroppen användas till livsmedel.

Det finns två vanliga metoder som används vid avlivningav hästar:
Bedövning med bultpistol och avblodning (kallas mekanisk avlivning). Det är samma metod som används vid slakt på ett slakteri. Se bild på bedövning av häst på Veta mer. 

En veterinär ger hästen en injektion med avlivningsvätska (kallas medicinsk avlivning).

Efter avlivningen måste kroppen tas omhand. De vanligaste sätten är begravning, kremering eller energiåtervinning (destruktion).

Platsen för avlivning:

Ägaren kan ofta själv välja en plats som känns trygg, till exempel vid stallet, i beteshagen eller på en klinik. Hemma vid stallet kan man ta hjälp av en veterinär, djurambulans eller nödslaktservice. Tjänsten kallas av många för trotjänaravlivning. De allra flesta kan också att ta med sig hästens kropp för till exempel energiåtervinning.

Hästägare kan också välja att avliva hästen på en klinik. Då är det oftast veterinären som ansvarar för och utför avlivningen. På kliniker erbjuds nästan alltid omhändertagande av kroppen.

Kostnad för avlivning och omhändertagande

En avlivning och omhändertagande av hästens kropp är kostsamt. En vanlig summa för avlivning och bortforsling av hästens kropp är omkring 6 000 kronor. Beroende på var, när och hur avlivningen sker kan kostnaden variera från
1 000 kronor upp till 15 000 kronor.

Har hästen behandlats med läkemedel som ger livstids karens är avlivning utanför slakteri det enda alternativet för att ta bort hästen. Tänk på att en kostsam avlivning kan komma plötsligt. Var förberedd genom att fundera och lägga undan pengar i god tid.

Läs mer:

Artiklar om avlivning av häst på länkarna under Veta mest-fliken.
Om slakt och avlivning på Jordbruksverkets hemsida
Om karenstider för slakt på Jordbruksverkets hemsida
Kontaktuppgifter till avlivningsaktörer information på HNS hemsida

Avlivning av häst- så kan det gå till i detalj

Välj en lugn och ostörd plats för avlivningen, där du och hästen känner er trygga.  Tänk på att hästens kropp måste kunna transporteras bort på ett enkelt sätt. Det är bra om platsen är torr och har fast mark.

Bedövning av häst med bultpistol. Hästen ramlar ihop direkt och avblodas därefter. Hästens liv släcks. Foto: Johan Persson, Helsingborgs Dagblad.

Det bästa är om hästens kropp kan tas omhand och transporteras bort direkt efter avlivningen. Om kroppen ska hämtas av någon annan eller begravas kan det ibland dröja någon dag. Tänk då på att täcka kroppen, till exempel med en presenning, så inte vilda djur kan komma åt den.

Ta reda på så mycket som möjligt om hur avlivningen kommer att gå till. Fråga den du anlitar vad som kan förväntas. Be gärna en vän vara med som stöd. Den som ska avliva hästen kan även vilja att en annan person är med och håller i hästen.

Vid en medicinsk avlivning tillåter veterinären ofta inte att hästägaren håller i hästen av säkerhetsskäl.

Fundera även över att inte vara med vid avlivningsögonblicket. Man kan i stället komma fram och ta farväl i lugn och ro efteråt när hästen ligger ner.

Mekanisk avlivning - med bedövning och avblodning

Hästen avlivas med samma metod som vid slakt, bedövning med bultpistol och sedan avblodning (=avlivning). Läs  mer om denna teknik under avsnittet om slakt. Metoden är snabb, human och säker och passar bra för avlivning av hästar.

Det är viktigt att allt sker lugnt och stilla så hästen inte blir orolig och stressad. Man kan till exempel låta hästen stå och äta ur en hink när den skjuts. Hästar som är lättstressade eller skygga om huvudet kan behöva litet lugnande medel för att bultpistol ska kunna användas. Lugnande preparat får bara ges av en veterinär.

Bedövningsögonblicket kan upplevas dramatiskt när hästen faller ihop mycket snabbt som på bilden. Men det innebär också att hästen är medvetslös och inte känner någonting redan innan den når marken.

Efter bedövningen får hästen ligga kvar på marken under avblodningen. Den sticks i halspulsådern och det rinner ut en del blod på marken. När kroppen töms på blod stannar hjärtat och hästen dör.

När hästen sedan är flyttad kan platsen spolas rent eller täckas över med spån eller halm.

Medicinsk avlivning - med avlivningsvätska

En medicinsk avlivning kan göras både hemma och på klinik men får bara utföras av en veterinär. Hästen ges en överdos läkemedel och avlider av att centrala nervsystemet (CNS) slutar fungera. När CNS inte längre fungerar stannar hjärtat och hästen slutar andas.

Hur går det till?

Veterinären sätter en kanyl i en ven på hästens hals där avlivningsvätskan injiceras. Oftast lägger sig hästen lugnt ner, tar några andetag och slutar sedan att andas. Strax därefter slutar hjärtat slå och alla reflexer försvinner. Men ibland kan hästen istället för att lägga sig lugnt, kasta sig innan den faller. För säkerhets skull ska ingen stå för nära när man har gett avlivningsvätskan.

När hästen lagt sig kontrollerar veterinären att hästen är död genom att lyssna på hjärtat och kontrollera reflexerna. Vid en medicinsk avlivning behöver inte hästen avblodas.

Vad innehåller avlivningsmedlet?

Det finns flera olika preparat som används för att avliva hästar. Ofta består de av barbiturater i kombination med andra läkemedel. Barbiturater leder till medvetslöshet och narkos. En hög dos som ges vid avlivning leder också till hjärt- och andningsstillestånd. I vissa preparat ingår även ett läkemedel som har kardiotoxisk effekt (stoppar hjärtat).

Avlivningspreparat är mycket giftiga och det är viktigt att tänka på säkerheten. Veterinären och assistenten använder handskar och ansiktsskydd. Skulle preparatet stänka på huden måste det tvättas av direkt och en läkare kontaktas omedelbart. Detsamma gäller om någon mot förmodan skulle råka få i sig medel.

Efter avlivningen

När hästen ska transporteras bort eller förflyttas måste en vinsch ofta användas. Det kan se otäckt och obehagligt ut när hästen dras iväg eller lyfts upp. Det är ofta bättre, och många ägare väljer, att ta farväl av hästen innan för att slippa se det.

Läs mer:

Länkar och sammanfattningar av artiklar om avlivning under Veta mest-fliken.
Vad händer med hästkroppen?

Avlivning av häst

Vill du veta mest om avlivning av häst? Här finns länkar och sammanfattningar av artiklar om avlivning av hästar.

Projektet Hästliv - När det är dags att ta farväl
Hästnäringens Nationella Stiftelse 2013

För att hästägare ska kunna ta ett väl avvägt beslut i situationen som uppstår när de måste avliva sin häst, är det bland annat viktigt att kunna skilja på innebörden av olika alternativ, då de ofta skiljer sig åt i praktiken. Metoden som används vid avlivning kan vara samma oberoende av om hästen ska slaktas till livsmedel eller inte, det är platsen och kroppens hantering efter avlivningen som skiljer.

Hästägare har två huvudsakliga alternativ att ta ställning till när hästens liv ska avslutas; slakt på slakteri till livsmedelsanvändning eller annan avlivning följt av omhändertagande via begravning, kremering eller energiåtervinning (även kallat destruktion).

Av det totala antalet hästar som årligen avlivas är det i nuläget knappt en tredjedel som slaktas för användning i livsmedelskedjan. År 2011 tog sammanlagt 30 slakterier i Sverige emot hästar för slakt, under 2012 hade antalet till 34 stycken.

Det innebär att antalet tillgängliga slakterier nu är fler än för tio år sedan och de är även förhållandevis väl spridda över landet med undantag för sämre täckning i Norrland. Majoriteten av de svenska slakterierna som tar emot hästar anpassar dessutom sin verksamhet för att passa både hästar och hästägare.

Eutanasi - avlivning av häst, en enkätstudie till hästägare
A. Mårtensson och S. Öjersjö, 2007. Examensarbete på djursjukskötarprogrammet, SLU.

Ur artikeln: Ordet euthanasi kommer från grekiskans eu som betyder god och thanatos som betyder död, alltså ”god död”. Men inte var det ”god död” som vi tänkte på när vi började funderar på detta med avlivning av häst, som ofta kan vara ganska obehagligt att närvara vid. En stor levande kropp som plötsligt faller omkull, inget fint insomnande som vid avlivning av andra sällskapsdjur.

Vi började fundera på hur dagens hästägare tycker och tänker runt avlivning. Tar man reda på vilka alternativ som finns, både vid avlivning och sen vad man vill göra av kroppen? Är det verkligen så hemskt att skicka iväg sin häst till slakt? Går det att kremera hästar eller gräva ner dem i det vackra skogspartiet i hagen? Och vad är egentligen destruktion?

För att få reda på hur folk tänker runt avlivning delade vi ut en enkät till 100 personer. Enkäten innehöll sex frågor om tankar kring avlivning av häst. Skiljer sig svaren mellan olika åldrar eller kön? Tycker man verkligen att man har tillräckligt med information. Hur många vill egentligen kremera sina hästar?

Som djursjukvårdare har man möjligheten att informera djurägare om avlivning. Men vet vi hur det går till? Vilka lagar och bestämmelser finns det? Hur fungerar det egentligen med passet? För att på ett bra sätt informera djurägarna måste vi själva ha den kunskapen. Arbetet är riktat till djursjukvårdare som i sin tur har en viktig roll i att informera djurägarna.

Avlivning av häst; en enkätstudie till veterinärer
C. Johansson, 2010. Examensarbete på veterinärprogrammet, SLU

Sammanfattning: Idag finns ett urval av metoder för att avliva hästar. Det har tidigare varit tradition att skjuta eller bulta hästar men under senare årtionden har man mer eller mindre gått över till kemisk avlivning.

Den kemiska avlivningen har i Sverige dominerats av användande av barbiturater. Somulose® kom ut på marknaden i början av 90-talet som ett alternativ till tidigare kemisk avlivning. Under åren som Somulose® har funnits på marknaden har det dock rapporterats, bland annat i tidskriften The Veterinary Record, att Somulose® inte gett tillfredställande avlivning och vid samtal med kliniker verkar det inte vara ovanligt att man väljer bort Somulose®. Detta på grund av den dokumenterade risken för ickeeffekt och oro för toxiska biverkningar på människa vid spill.

Syftet med denna studie var att genom en enkätundersökning studera svenska veterinärers val av avlivningsmetod och deras attityd till Somulose®. Enkäten visade att 78 procent av veterinärerna använde sig i huvudsak av kemiska metoder, 20 procent använde sig av mekaniska metoder och 6 procent angav att de använde sig av kombinerade metoder(det var möjligt att kryssa för fler svarsalternativ).

Av de svarande angav 58 procent att de i huvudsak använder sig av Somulose® vid kemisk avlivning, 27 procent använder sig i huvudsak av pentobarbital vet APL (100mg/ml) och 30 procent av metoder som thiopental (Pentothal®Natrium) + pentobarbital vet. APL (100mg/ml), avlivning efter induktion av anestesi eller övrig kemisk metod.

Fyrtiosex procent av de som svarade hade varit med om att Somulose® inte gett tillfredställande avlivning och 26 procent av svarande uppgav att annan avlivningsmetod inte gett tillfredställande avlivning. Studien visade att ingen metod eller preparat är helt säkert. Av de som haft dåliga erfarenheter var det hälften som trots detta fortsatte att använda Somulose®.

I studien kunde inte några statistiskt säkerställda skillnader upptäckas i val av avlivningsmetod eller val av preparat som berodde på veterinärers erfarenhet, utbildning, arbetsplats eller var i landet de var verksamma.

Etiska och moraliska värderingar i samband med pensionering av ridskolehästen
E. Ekberg & E. Liljenberg, 2010. Examensarbete inom hippologprogrammet, SLU.

Sammanfattning: I samma takt som ridskolor rekryterar hästar måste de också avveckla hästar på grund av att hästarna blir gamla och inte orkar med arbetet.

Att veta vad som är rätt att göra med hästen när den pensioneras kan vara svårt och det finns väldigt lite fakta om avveckling. Många faktorer spelar in, bland annat etik och moral.

Syftet med studien var att ta reda på hur ridskolor handlar och tänker ur ett etiskt och moraliskt perspektiv när man ska pensionera ridskolehästen.

Det har även undersökts vad ridskolorna har för syn och värdering på hästar, elever och samhälle eftersom det kan tänkas påverka deras moraliska och etiska värdering vid pension av ridskolehästar.

I studien har kvalitativ metod använts genom telefonintervjuer med sex ridskolor utvalda över hela landet som är anslutna till Svenska ridsportförbundet. Ridskolorna är av varierade storlek, föreningsdrivna och privatdrivna. Intervjuerna har sedan sammanställts och utvärderats.

Resultat visar att många av ridskolorna anser att det de väljer att göra med hästen när de pensionerar den, är det som de tycker är moraliskt rätt. Men att kunna sätta ord på etik och moral och hur man står i förhållande till dessa ord är svårt tyckte nästan alla. Etik och moral är ett viktigt ämne för ridskolorna och även för andra människor som handskas med djur.

Slutsatsen är att det inte finns något tydligt rätt och fel i frågan om vad man ska göra med den pensionerade ridskolehästen, det beror på vad människorna har för moraliska och etiska värderingar och även deras syn på andra människor och djur.