Hästens historia

Hästens förfäder levde för cirka 50 miljoner år sedan och kallas Eohippus. De levde i Europa, Asien och Nordamerika och hade en mankhöjd på 22-50 cm. Eohippus hade fyra tår fram och tre tår bak. Släktet dog så småningom ut och ersattes av hästdjur med färre tår. Det första entåiga släktet var Pliohippus.

Dagens häst är betydligt större än de förfäder som levde för cirka 50 miljoner år sedan. Foto: Carin Wrange

Hästen tillhör familjen hästdjur och inom hästsläktet Equus finns i dag sex levande arter; häst, åsna, halvåsna och tre sebraarter.

Vildhäst och tamhäst tillhör samma art men har olika vetenskapliga namn; Equus ferus (vildhäst) och Equus caballus(tamhäst).

Den mest kända vildhästen är przewalskis häst som fortfarande lever vild i södra Ryssland och Mongoliet. Det finns även ett antal przewalskihästar runt om i världen som lever i djurparker. Bland annat hos Nordens Ark i västra Sverige.

Cirka 4 000 år f Kr tror man att människan började domesticera, det vill säga tämja hästen. Innan dess jagades hästen för köttets skull.

Hästdjuren är växtätare och behöver beta många timmar varje dygn för att få tillräckligt med föda. Utseendet präglas av ett långt huvud, lång muskulös hals med man, långa ben samt att deras hovar är entåiga. Hästen tillhör gruppen uddatåiga hovdjur och därmed är de också släkt med tapirer och noshörningar.

De flesta hästdjur lever i vilt tillstånd i så kallade haremsflock. Den består av en hingst, ett antal (1-4) ston med deras föl och unghästar. Såväl ungston som unghingstar lämnar flocken efter hand. För ston mellan 1-3 års ålder och för hingstar mellan 2-4 år.

Läs mer om hästens historia:
Urtidshästarna var små som katter