Hästens öra- inte så olikt vårt

Rent anatomiskt och fysiologiskt skiljer sig inte hästens hörselorgan särskilt mycket från våra egna. Hörselomfånget är ungefär detsamma, 20 - 20 000 svängningar per sekund.

Hästens öron har en viktig funktion. Foto: Camilla Källman

Kanske hästen hör något högre toner än vad vi hör. Hörselgången fram till trumhinnan, hörselbenen som för svängningarna vidare från trumhinnan till innerörat och snäckan med känselcellerna som slutligen omvandlar ljudet till nervimpulser - alltihop är konstruerat på ett likartat sätt som våra öron.

Ytteröronen - viktig del av hästens mimik
Ytteröronen skiljer sig emellertid ordentligt från våra. Då är det inte bara till formen utan inte minst genom sin stora rörlighet.

Ytteröronens stora rörlighet - de går att svänga ett halvt varv - spelar roll både för hörseln och för hästens mimik. Och hästen kan vrida bägge öronen samordnat eller endast det ena.

Kan bedöma varifrån ljudet kommer

Ytteröronens placering och rörlighet gör att hästen säkert kan bedöma från vilken riktning ett ljud kommer och sedan snabbt vrida huvudet år det hållet för att se vad det var som lät. En häst som koncentrerar sig på någonting en bit bort visar detta inte bara genom att titta utan också genom att rikta ytteröronen ditåt, hästen står med "spetsade öron", något som säkert har betydelse för hörseln.

Samtidigt signalerar de spetsade öronen att hästen har uppmärksamheten koncentrerad åt ett visst håll. Så vill vi ju gärna se våra hästar när vi rider eller visar upp dem.

Motsatsen - bakåtstrukna öron - är en signal om osäkerhet, rädsla eller aggressivitet, och kombineras oftast med andra "mimiska signaler", till exempel blottade tänder och framåtsträckt sänkt hals.

Tillbaka till Nervsystemet & sinnesorgan »