Foderskolan del 9 - friskt foder ger frisk häst

Foderskolans olika delar har så här långt handlat om hästens näringsmässiga behov, fodrets näringsinnehåll och vad som är en lämplig utfodringsstrategi för olika typer av hästar.

Allt detta förutsätter att fodret har en god hygienisk kvalitet, men så är det naturligtvis inte alltid i verkligheten. Foder med dålig hygienisk kvalitet kan orsaka sjukdomar och långvariga hälsoproblem hos såväl hästar som människor– även sådana problem som blir kroniska och inte går att bota.

Felaktig lagring av foder kan innebära att stora mängder foder blir förstört och måste kasseras, vilket dels innebär stora ekonomiska förluster men också problem med att få tag i nytt foder över huvud taget.

En nedsatt hygienisk kvalitet på fodret går inte att rätta till i efterhand, så därför är det ”att tänka efter före” som gäller för förvaring och lagring av foder.

Fodrets hygieniska kvalitet

När man pratar om hygienisk kvalitet i foder menar man oftast förekomst av mögelsvamp och/eller bakterier, eller sådant som mögelsvampar och bakterier har bildat, till exempel sporer eller toxiner. Mögelsporer kan orsaka kroniska luftvägsproblem hos hästar (och människor), och toxiner kan orsaka olika typer av förgiftningar.

Allt foder innehåller alltid mögelsvampar och bakterier i lågt antal, men när antalet av vissa mögelsvampar och bakterier blir förhöjt beror det på felaktig produktion, lagring eller hantering av fodret, och detta kan göra fodret otjänligt som föda för hästar eller andra djur.

Förekomst av främmande föremål som ölburkar, glassplitter, taggtråd, plast och papper etc räknas också som nedsatt hygienisk kvalitet, eftersom det är sådant som inte skall finnas i fodret och som kan skada hästen. Detsamma gäller bekämpningsmedel eller andra kemikalier. Det vanligaste är dock att man menar fodrets innehåll av svamp och bakterier, det vill säga fodrets mikrobiologi, när man i allmänna ordalag pratar om foderhygien.

Hur upptäcks nedsatt hygienkvalitet?

Eftersom olika foder produceras, lagras och förvaras på olika sätt är risken för olika mikrobiologiska problem olika stor i olika foder. Det vanligaste är att man upptäcker att fodret inte ser ut, luktar eller känns som vanligt, till exempel att några höbalar är mycket dammiga och att känns som om det ”sticker” i näsan när man hanterar dem, eller att man tydligt ser mögelsvamp på ytan av (eller inuti) en ensilage- eller hösilagebal när man tar av plasten.

Figur 1: Mögel i ytan på en inplastad rundbal brukar bero på plastskador. Foto: Cecilia Müller

Mögel i inplastat foder kan ha flera olika färger - grönt, vitt, rosa, grått, gult, brunaktigt etc- men är alltid trådigt, luddigt eller dammigt på något sätt (figur 1).

Man kan också träffa på små vita prickar i ensilage eller hösilage (figur 2). Dessa prickar är jäst och är inte skadliga på samma sätt som mögelsvampar eftersom de inte bildar sporer eller gifter. Enstaka vita prickar behöver man inte bry sig om att sortera bort, men större mängder jästbemängt foder bör man inte utfodra. Kraftig jästtillväxt syns ofta som en vitaktig, hårt sammanpressad kaka.

Ofta växer jäst och mögel också tillsammans, så finns det jäst i balen bör man vara lite extra uppmärksam och titta och lukta efter mögel också.

Figur 2. Jäst syns ofta som små vita prickar och är inte farligt i begränsade mängder. Foto: Cecilia Müller

Hösilage och ensilage som luktar annorlunda kan ibland vara ett tecken på dålig hygienisk kvalitet, men inte alltid – detta beror på att ett blötare foder ensileras i större utsträckning än ett torrare och därför luktar det blötare fodret också lite syrligare utan att det betyder att det är något fel på fodret.

Ett foder som luktar ruttet, ammoniak eller smörsyra är däremot alltid ett tecken på att fodret har ett hygienfel, oavsett hur blött eller torrt fodret är. Foder som luktar rengöringsmedel eller fönsterputsmedel innehåller ofta höga ammoniakhalter.

Smörsyra luktar mycket säreget, det är en lukt som biter sig fast i kläder, hår och händer – att tvätta händerna med tvål hjälper sällan mot lukten. Foder som har en annorlunda struktur, till exempel som känns halt och slemmigt, visar också tecken på nedsatt hygienisk kvalitet.

Förebygg hygienproblem i lagrat hö

Eftersom hö konserveras genom att så mycket vatten torkas bort från gräset att det kan lagras utan att börja komposteras och ruttna, så är det mycket viktigt att höet lagras absolut torrt. Hö som utsätts för fukt, antingen via läckande tak eller via annan olämplig lagring, kommer snabbt att bli mögelskadat.

Eftersom hö är torrare än den omgivande luften, i alla fall i de flesta regioner i Sverige under vinterhalvåret, så kan fukt från luften också tas upp av höet även om det varit tillräckligt torrt vid skörden och inläggningen på skullen.

Figur 3. Lagra höet skyddat mot fukt och fuktig luft. Runt detta höparti har man staplat storbalad halm. Höet ligger också på trätrall närmast golvet. Foto: Cecilia Müller

Detta gör att fukthalten på höets yta blir tillräckligt hög för att såväl jäst- som mögelsvampar skall kunna börja växa. Detta är ett vanligt problem särskilt i kustnära områden eller då höst och vinter är förhållandevis varma och fuktiga.

För att motverka fuktupptag och efterföljande mögeltillväxt i hö bör man skydda det mot den omgivande luftens fukt. Det mest effektiva är att packa in höet i halm, som läggs som ett ”skal” runt höpartiet längs med väggar och upp mot taket (Figur 3).

Mot golvet bör det finnas en luftspalt mellan hö och golv, man kan till exempel lagra höet på lastpallar. Om man inte skyddar höet mot fuktig luft får man räkna med att de yttersta en till två balarna i hela partiet behöver kasseras. Andra täckningsmaterial kan också fungera men har inte testats i större skala.

Täta material som presenningar och liknande bör man använda med viss försiktighet då de inte låter höet andas alls och kondensvatten kan då skapas på den sida av presenningen som ligger mot höet, vilket också ger mögel- och jästsvampar möjlighet att växa.

Ventilationstrummor från stallet kan också vara en källa till lagerskador i hö som förvaras på skulle, då kondensvatten kan bildas på trummorna och sprida fukt om höet ligger direkt mot trumman. Om det finns en höfläkt skall tilluftskanalen stängas då torkningen är helt avslutad, eftersom detta annars också medför att fuktig luft kommer i kontakt med höet.

Förebygg hygienproblem i inplastat foder

Inplastat vallfoder, både blötare ensilage och torrare hösilage, konserveras i första hand genom att inplastningen skapar en syrefri miljö runt fodret. Utan syre kan mögelsvampar inte överleva eller tillväxa, detsamma gäller vissa jästsvampar och bakterier (dock ej alla), och även dessa motverkas alltså genom inplastningen.

Ensilage konserveras dessutom genom att mjölksyrabakterier, som finns naturligt på gräset, bildar mjölksyra när miljön blir syrefri. Mjölksyran sänker pH-värdet i fodret och motverkar därmed andra bakteriers tillväxt. Hösilage är torrare än ensilage, och eftersom mjölksyrabakterierna behöver vatten för att kunna vara aktiva blir det inte någon större mängd mjölksyra eller pH-sänkning i hösilaget.

Däremot begränsar bristen på vatten även andra bakterier, som man inte vill ha i hösilaget. Under lagring av ensilage och hösilage är det viktigt att se till att det inte går hål på plasten, varken via skador som sker under hantering och förflyttning av balarna, eller via gnagare, katter eller vilt, som också kan skada plasten.

Balarna skall helst förvaras på en jämn yta utan vassa stenar som inte är gräsbevuxen, eftersom växtlighet gör att gnagare trivs. Har man inte tillgång till en sådan yta kan lastpallar vara ett bra alternativ att ställa balarna på. Man kan behöva sätta upp någon typ av skydd mot fåglar (till exempel fågelnät) om man upptäcker att de pickar hål på plasten – det är väldigt olika från gård till gård hur stora problem fåglarna utgör.

Förebygg problem vid lagring av andra fodermedel

Andra fodermedel, som till exempel havre, korn, pellets och müslifoder, är mycket attraktiva för råttor och möss. Dessa fodermedel konserveras som regel via torkning och skall därför förvaras torrt och skyddat mot fukt. Även dessa fodermedel kan börja mögla och ruttna om de blir fuktiga, och sådant foder är naturligtvis inte utfodringsbart.

Spannmål eller müslifoder som har klumpat ihop sig och luktar annorlunda, eller pellets som är smuliga och faller sönder, är tydliga tecken på att fodret har förvarats alltför fuktigt och att den hygieniska kvaliteten förmodligen är påverkad.

Det har också förekommit att större lager av spannmål förorenats med bakterier från urin och avföring från katter och gnagare. Om sådan spannmål utfodras till hästar är risken för kolik och andra mag-tarmstörningar och hälsoproblem stor. Papp- och plastsäckar är ingen utmaning för en hungrig råtta, så täta tunnor, foderlårar eller kärl eller andra torra och täta förvaringsutrymmen är en klok investering.

Foderhygien påverkas av utfodringen

Figur 4. Foderhäckar kan minska spill och bidra till bättre foderhygien, men utbudet av foderhäckar anpassade till hästar är begränsat. Foto: Cecilia Müller

Ytterligare en faktor som är viktig när det gäller foderhygien är hur utfodringen sköts. Foder som trampas ner i lera ute i hagen kan utgöra en hälsorisk för hästar som äter av sådant foder, eftersom det nertrampade fodret snabbt blir en bra grogrund för bakterier, jäst och mögel.

Överblivet foder skall tas bort från hagen med jämna mellanrum. Genom att använda någon typ av foderhäck (figur 4) kan man minska foderspillet, något som är bra för både foderhygien och ekonomi. I dagsläget är utbudet av foderhäckar som är anpassade för hästar tyvärr dock ganska bristfälligt.

 

Dagliga rutiner förebygger problem

Ta för vana att alltid lukta och titta noga på allt foder. Gör man det dagligen blir det snart en rutin och man märker mycket snabbt om det blivit någon förändring i fodrets lukt eller utseende, och man slipper riskera att utfodra otjänligt foder som kan leda till sjukdomar hos hästarna. Var bara försiktig med att stoppa ner näsan alltför djupt i mögligt foder, eftersom även människor kan är känsliga för mögelsporer.

Gör det också till en vana att diska ur hinkar, krubbor och byttor, så att inte gammalt foder blir liggande i skrymslen och vrår. Även små mängder av sådana foderrester kan ligga och jäsa och ruttna och orsaka hälsoproblem hos hästarna – det finns i den vetenskapliga litteraturen flera exempel på detta. Genom att fundera på hur miljön runt hästens mule är, kan man förebygga en hel del hälsoproblem.

Ordlista:

Ensilering = konservering av foder via jäsning i syrefri miljö. Motsvaras t ex av surkål eller mjölksyrade morötter, om man jämför med mat för människor.
Kronisk= något som inte går att ändra eller bota.
Mikrobiologi = läran om mikroorganismer, till exempel svampar och bakterier.
Mikroorganism = kallas också mikrob. En organism som är så liten att den inte kan ses med blotta ögat, utan det krävs mikroskop för att man skall kunna se organismen.
Otjänligt foder = ett foder som har så dålig hygienisk kvalitet att det inte duger att utfodra  med, eftersom risken för att djuren blir sjuka är stor.
pH-värde = surhetsgrad. Neutralt pH-värde är 7, under pH 7 är det surt, och över pH 7 är det basiskt.
Toxiner = gifter. Mykotoxin är ett annat ord för mögelgift. Bakteriegifter kallas också för bakterietoxiner.

Foderskolan har tidigare varit publicerad i Hästmagazinet