Foderskola del 3 - hur mycket näring behövs?

Att olika hästar har olika stort näringsbehov är nog knappast någon nyhet för de flesta som sysslar med hästar. Två till synes ganska lika hästar kan svara helt olika på samma foderstat, och då undrar man naturligtvis varför?

Det är flera olika faktorer som påverkar hur stort näringsbehov, och därmed hur mycket foder, som hästen behöver varje dygn. I denna del 3 av Foderskolan tittar vi lite närmare på de faktorer som har störst inverkan på hästens behov av energi och protein.

De grundläggande ämnen som hästen har behov av är protein, mineraler, vitaminer och spårämnen. Hästen behöver också energi (”kalorier”) från sitt foder, men energi räknas inte som ett ”ämne”.

I Sverige använder vi begreppet omsättbar energi för att beskriva hästens behov och fodrets innehåll av energi, men i andra länder kan man använda andra energibegrepp. Det som är viktigt är att man använder samma energibegrepp för att räkna ut hästens behov och för att beskriva fodrets energiinnehåll, eftersom de olika systemen inte passar ihop med varandra.

Har du räknat ut hästens energibehov efter svenska normer och vill ta reda på om ett visst foder kan användas, är det alltså viktigt att fodrets energiinnehåll också anges i just omsättbar energi. Enheten för energi är Mega Joule, vilket brukar förkortas MJ.

Använd rätt begrepp för protein

När det gäller protein är variationen i system mellan olika länder lite mindre, många (däribland Sverige) använder sig av begreppet smältbart råprotein, som ibland också skrivs bara smältbart protein, och enheten är gram. Det brukar förkortas g smb rp.

grovfoderanalyser och deklaration av näringsinnehåll på fodersäckar brukar även innehållet av råprotein stå angivet, men det är alltså inte det värdet man skall använda, eftersom hästen inte kan tillgodogöra sig allt råprotein som finns i fodret, utan bara den del vi kallar för smältbart.

Hästen har också behov av mineraler, spårämnen och vitaminer, detta kan du läsa mer om i del 7 av Foderskolan.

Stor hästkropp kräver mer energi

Hästens storlek har självklart betydelse för hur stort näringsbehovet är. En stor kropp kräver ju mer energi att underhålla än en liten kropp. En shirehäst på 700 kg kräver mer energi (fler MJ) per dag än en shetlandsponny på 200 kg.

Hästens basala behov kallas för underhållsbehov. Underhållsbehovet av energi är alltså det energibehov hästen har för att bara vara, stå upp och andas, äta och smälta sitt foder, vara i hage och inte gå upp eller ned i vikt.

Underhållsbehovet av energi räknar man ut efter hästens kroppsvikt. Detta dagliga energibehov används också för att räkna ut hästens dagliga behov av protein, som för vuxna hästar är 6 g smältbart råprotein för varje MJ. Behöver den vuxna hästen till exempel 55 MJ per dygn, så behöver den 55 MJ x 6 g smb rp = 330 g smb rp per dygn, för att täcka sitt underhållsbehov.

Olika hästraser har olika behov

Vilken ras eller typ av häst man har kan också påverka hästens behov av framförallt energi. Man brukar säga att fullblodsraserna oftast är svårfödda, medan många ursprungliga ponnyraser och kallblodsraser räknas till de lättfödda. Halvblod och varmblod är någonstans mittemellan och kallas då normalfödda.

Olika hästraser har olika behov av energi i fodret. Här två nordsvenska brukshästar. Foto: Carin Wrange

Med detta menar man egentligen att de svårfödda hästarna har ett lite högre grundbehov av energi än de normalfödda och svårfödda hästarna, om man jämför hästar som väger lika mycket. Jämför man till exempel  ett engelskt fullblod på 450 kg med en connemaraponny som också väger 450 kg, är det oftast generellt så att fullblodet har ett högre underhållsbehov av energi än connemaraponnyn, men inte alltid!

Den individuella variationen kan vara stor och kan till och med vara större än de generella skillnaderna mellan olika raser eller typer av hästar.

Hästens ålder påverkar näringsbehovet

Det finns tyvärr inte särskilt mycket forskning om hur hästens ålder påverkar energibehovet, men de praktiska erfarenheterna visar att de flesta hästar som passerar 20 års ålder får ett ökat näringsbehov. Det beror förmodligen på att olika fysiologiska förändringar sker i kroppen, som kan påverka hästens foderbehov på olika sätt.

Den individuella variationen i näringsbehov mellan olika hästar i samma höga ålder är också stor, och därför måste även en individuell anpassning av foderstaten till den gamla hästen göras.

Ju mer arbete - desto mer energi och protein

Hur mycket hästen arbetar är ytterligare en faktor som inverkar på hästens näringsbehov. Ju mer hästen arbetas, desto större blir energibehovet, och därmed även proteinbehovet eftersom proteinbehovet är 6 g smb rp/MJ även för arbetstillägget.

Ett räkneexempel:

En varmblodig ridhäst som väger 500 kg har ett underhållsbehov på ca 56 MJ per dygn, och behovet av smältbart råprotein är då: 56 MJ x 6 g smb rp/ MJ = 336 g smb rp per dygn.

Om hästen sätts i arbete, till exempel genom att gå ridlektioner i cirka 2 timmar per dag på ridskola ökar energibehovet med knappt 50 procent, och hästen får då ett tilläggsbehov för arbete på 28 MJ och 28 MJ x 6 g smb rp = 168 g smb rp per dygn.
Totalt sett blir hästens näringsbehov per dygn då underhållsbehovet plus arbetstillägget: 56 +28 MJ = 84 MJ och 336 + 168 g smb rp = 504 g smb rp per dygn.

Skulle samma häst sättas i mycket hårt arbete, till exempel tävlas i fälttävlan eller distans på elitnivå, eller för varmblod och fullblod tävlas och tränas i trav eller galopp, så ökar energibehovet för arbete ännu mer, upp mot 100-120 procent av underhållsbehovet. Behovet av smb rp ökar på motsvarande sätt som i räkneexemplet ovan.

Många överskattar mängden arbete

De allra flesta hästar arbetar inte så hårt att de behöver några större mängder extra foder för sitt arbete, och det är tyvärr ganska vanligt i dagsläget med ”övergödda” hästar, inte sällan på grund av att de utfodras med kraftfoder som egentligen inte behövs, och för att ägaren eller tränaren överskattar det arbete hästen faktiskt gör. Detta kan leda till fetma vilket i sin tur kan leda till olika sjukdomar, bland annat Ekvint metabolt syndrom.

En ansvarsfull hästägare eller tränare försöker se på hästens arbete med ”nyktra” ögon och tar hänsyn till hästens faktiska behov, och inte till vad man önskar att hästen gjorde för arbete. Ett bra sätt att utvärdera om energigivan är lagom är att regelbundet hullbedöma hästen, detta tar vi upp i del 9 av Foderskolan.

Dräktighet, digivning och växande föl och unghästar

Ett sto som är dräktigt och som sedan blir digivande får successivt ett förändrat näringsbehov. Det dräktiga stoets energibehov ökar först när fostret börjar växa rejält i storlek, vilket sker i månad 8-9. Energitillägget för dräktighet är 15 procent av underhållsbehovet i månad 8-9, och ökar sedan successivt till ca 30 procent av underhållsbehovet i den sista dräktighetsmånaden.

För digivande ston är energibehovet ännu större, och under de tre första digivningsmånaderna behöver stoet dubbelt så mycket energi jämfört med underhållsbehovet.

Växande unghästar har ungefär lika stort behov av energi som de kommer att ha för underhåll som vuxna hästar. Detta beror på att den växande unghästen ju dels har sitt underhållsbehov, dels ett energibehov för den tillväxt som skall ske.

3-årig unghäst räknas som vuxen

När unghästen har fyllt tre år räknas den som vuxen ur ett näringsmässigt perspektiv, även om den kanske inte räknas som vuxen ur andra aspekter. Gemensamt för dräktiga och digivande ston, samt för växande unghästar, är att de har ett högre proteinbehov än vuxna hästar som inte är dräktiga eller digivande.

Det beror på att de dräktiga stona ju skall producera ett foster, de digivande stona skall producera mjölk, och de växande hästarna skall ansätta kroppsmassa. Dessa verksamheter är alla beroende av byggstenar, och det är protein som utgör dessa byggstenar.

Proteinbehovet för dräktighet och digivning är därför 12 g smb rp för varje MJ i dräktighets- och digivningstilläggen – alltså dubbelt så mycket protein per energienhet jämfört med behovet för underhåll. För de växande unghästarna är proteinbehovet som störst under de första månaderna (10 g smb rp/MJ vid 6 månaders ålder), och det avtar sedan gradvis efter hand som hästen blir äldre och närmar sig 3 års ålder, och är då detsamma som för de vuxna hästarna.

Hur hästen hålls spelar roll

Om hästen hålls i grupp utomhus under stora delar av dygnet, till exempel i lösdrift, så ökar hästens behov av energi. Detta beror på att hästarna rör sig mer, och på att den omgivande temperaturen är lägre, så att det går åt mer energi för den ökade rörelsen och för att hålla värmen.

Hur mycket energi det går åt för grupphållning/lösdrift är inte undersökt, och det kan variera mycket mellan olika individer. Energitillägg för kyla varierar också mellan typ av häst och med hur kallt det är. Även här är hullbedömning ett värdefullt verktyg för att avgöra om energigivan är lagom.

Läs mer: Mer detaljerad information om hästars näringsbehov hittar man i  ”Utfodringsrekommendationer för häst” som ges ut av SLU.
Skriften kan beställas via e-post: Margareta.Norinder@slu.se

Ordlista

Megajoule (MJ) – den enhet som man anger energi i för både hästens behov och för energiinnehållet i foder.
Smältbart råprotein eller smältbart protein
– anges i gram och är den andel av proteinet i ett foder som hästen kan tillgodogöra sig.
Underhållsbehov
– det näringsbehov hästen har för att underhålla kroppen och inte gå upp eller ned i vikt.
Dräktighetstillägg, digivningstillägg
– det extra behov av närings som dräktiga och digivande ston har.
Arbetstillägg
– det extra behov av näring som tränande hästar har.


Foderskolan har tidigare varit publicerad i Hästmagazinet