Foderskola del 2- hur hästens mage fungerar

Del 2 av Foderskolan handlar om hur hästens mage och tarm fungerar, och varför just gräs i någon form är så viktigt för hästens välmående.

Hästar har under årmiljoner utvecklats från en liten rävliknande växtätare till den utpräglade gräsätare vi har i dagsläget. Den evolutionära anpassningen till gräs är inte bara digestionsmässig, utan även beteendemässig.

Detta ser man framförallt i studier av hästar i frihet. Sådana hästar betar eller söker föda mellan 16-20 timmar varje dygn, och de pauser de tar i ätandet eller födosöket är korta, över 90 procent av pauserna är kortare än 2 timmar och de längsta ätuppehållen är cirka 4 timmar.

Hästar betar under stor del av dygnet - när de själva får bestämma. Foto: Carin Wrange

Det betyder alltså att hästen äter en stor del av dygnet när den själv kan välja. Om man tittar en stund på den egna hästen som går på bete så ser man ganska snabbt samma mönster i hästens beteende, att den går och betar mest hela tiden och att pauserna är ganska korta.

Detsamma gäller hästar som har fri tillgång på grovfoder. Ätbeteendet samspelar med hur hästen bryter ned den föda den äter, och om man tar en titt på hästens mag-tarmkanal, så är det i jämförelse med andra djur tydligt att grovtarmen, det vill säga de olika delarna av tjocktarmen samt blindtarmen, hos hästen har en central roll i fodersmältningen.

Hästens tuggrörelser mal ner fodret

Fodersmältningen börjar hos hästen med den mekaniska sönderdelningen av fodret i munnen. Hästen väljer ut det den vill äta med läpparna, och tuggar sönder fodret med kindtänderna genom de malande tuggrörelserna.

Eftersom hästens underkäke är smalare än överkäken, kan hästen bara tugga på en sida i taget. Under tuggningen produceras saliv som blandas med fodret för att det skall vara lätt att svälja och inte fastna i foderstrupen, som transporterar ”tuggan” till magsäcken.

Saliv utsöndras först då hästen har något i munnen, och ju mer hästen tuggar, desto mer saliv utsöndras. Det är också därför det utsöndras mer saliv när hästen äter grovfoder jämfört med när hästen äter kraftfoder, eftersom grovfodret kräver mer sönderdelning innan det kan sväljas. Det kan alltså inte ”vattnas i munnen” på hästen bara för att den ser något gott foder, som det kan göra hos till exempel oss människor eller hos hundar.

Magsaft bryter ner fodret

I magsäcken blandas fodret med magsaft, som har till uppgift att göra innehållet surt (lågt pH-värde) och påbörja nedbrytningen av fodret. Grovfoder passerar magsäcken relativt fort, medan kraftfoder kan ligga kvar längre. Detta är också något som hänger ihop med hästen ätbeteende och naturliga föda – eftersom hästen äter under en stor del av dygnet måste ju också det foder som hästen svalt ta vägen någonstans, det stannar då inte i magsäcken särskilt länge, utan fortsätter ganska snabbt till tunntarmen.

Under de senaste 10-12 åren har magsår hos hästar diskuterats rätt så frekvent i olika sammanhang. Det har spekulerats i olika orsaker till magsår och olika förklaringsmodeller finns för relationen mellan förekomst av magsår och utfodring med större mängder kraftfoder. Detta kan Du läsa mer om i del 10 av Foderskolan, där olika utfodringsrelaterade problem tas upp.

Från magsäck till tunntarm

Från magsäcken transporteras fodret vidare till tunntarmen, där tarmsaft tillkommer och neutraliserar det låga pH-värdet. Med tarmsaften tillsätts också en mindre mängd enzymer för nedbrytning av stärkelse, socker, aminosyror och fett, så att dessa eller deras beståndsdelar kan tas upp till blodet.

Det är dock relativt små mängder av dessa enzymer som tillsätts, om man jämför med till exempel gris eller människa. Detta betyder att hästen har en mycket begränsad förmåga att ta hand om större mängder foder som innehåller mycket stärkelse, socker och fett.

Foder som innehåller mycket stärkelse är till exempel spannmål av olika slag. För att fett skall kunna brytas ned och tas upp i tunntarmen behöver det tillföras galla. Gallan fungerar ungefär som diskmedel, och hjälper till att sönderdela fettet. Galla produceras i levern och kommer direkt till tunntarmen hos hästar, eftersom de inte har någon gallblåsa.

Hästars naturliga föda är inte fettrik, så hästen behöver inte kunna tillföra en stor mängd galla på en och samma gång när den äter. Om man till exempel jämför med ett lejon, som äter en fettrik måltid ganska snabbt (det vill säga sitt byte), så behöver det tillföras större mängder galla hos lejonet för att fettet skall kunna brytas ned och tas upp i tarmen. Därför har lejon och liknande djur gallblåsa. För hästar innebär det att det finns begränsningar i hur mycket fett som kan ingå i deras foderstat.

Tarmfloran gör jobbet i grovtarmen

Från tunntarmen passerar fodret vidare till blindtarmen, som är en återvändsgränd i mag-tarmkanalen. Blindtarmen ser ut som ett stort kommatecken, och fodret kommer ned i blindtarmen men passerar sedan vidare till stora kolon som är nästa del av tarmkanalen.

Blindtarmen och de olika delarna av kolon brukar gemensamt kallas för grovtarmen. Grovtarmen är stor hos hästar och i denna är det egentligen inte hästen själv som bryter ned fodret, utan det vi kallar tarmfloran är de som gör jobbet.

Tarmfloran består av olika mikroorganismer, som är specialiserade på att bryta ned fibrer och andra näringsämnen som inte kan brytas ned i magsäcken eller tunntarmen hos hästen. Dessa mikroorganismer bryter ned fibrer för att själva få energi, och som en biprodukt bildas något som kallas för flyktiga fettsyror. De flyktiga fettsyrorna är i huvudsak ättiksyra, propionsyra och smörsyra, och de är mycket energirika och har stor betydelse för hästens energiförsörjning.

Mycket stärkelse eller fett kan ge störningar

För en häst som står på en foderstat som mest består av vallfoder eller bete, så står den mikrobiella fibernedbrytningen för mer än 70 procent av hästens energiförsörjning.
Det är också viktigt för hästens välmående att tarmfloran fungerar som den skall, blir det störningar i balansen mellan de olika mikroorganismerna kan allvarliga problem följa, som diarré, kolik och till och med fång. Sådana störningar kan inträffa om hästen till exempel utfodras med för stora mängder stärkelse och fett, eller om man gör foderbyten från en dag till nästa.

Succesiva byten av grovfoder

Eftersom mikroorganismerna i tarmen är anpassade till sammansättningen på det som kommer till grovtarmen från tunntarmen, och de behöver tid på sig att ställa om till en ny sammansättning, så är det viktigt att göra alla foderbyten successivt, helt över minst 2 veckor för att undvika störningar i tarmens mikrobflora.

Eftersom hästen fungerar som den gör, och är anpassad till gräs och grovfoder på det sätt den är, så är det viktigt att den får rätt foder för att undvika störningar. Det är ungefär samma sak som att dieselbilar skall tankas med diesel och bensinbilar med bensin, annars blir det ”hälsoproblem” i motorn.

Om utfodringen av hästen innebär alltför stora avvikelser från hästens naturliga föda eller ätbeteende kommer olika typer av problem att uppstå, såväl beteendemässiga som digestionsmässiga. Detta kommer Du att kunna läsa mer om i del 10 av Foderskolan, men i nästa del, del 3, skall vi ge oss i kast med hästens näringsbehov, och vilka faktorer som påverkar hur mycket foder hästen behöver.

Läs mer om hästens fodersmältning på HästSverige.

Ordlista

Aminosyror – aminosyror är proteiners byggstenar.
Digestion
– nedbrytning av foder i mag-tarmkanalen.
Enzym
– en typ av proteiner som påskyndar kemiska reaktioner.
Evolutionär
– något som har med evolutionen att göra, i detta fall hästens utveckling under årmiljoner. Fodersmältning – nedbrytningen av fodret i mag-tarmkanalen. Ibland används också ordet foderspjälking för att beskriva samma sak.
Grovtarm
– blindtarmen och de olika delarna av kolon (tjocktarmen).
Magsaft
– det som utsöndras i magsäcken, består av saltsyra och enzymer.
Magsår
– sår i magsäckens slemhinna, de kan vara mer eller mindre ”djupa”.
Mikrobiell
– något som har med mikroorganismer att göra
Mikroorganismer
– organismer som inte kan ses med blotta ögat. pH-värde – surhetsgrad. pH är neutralt, pH under 7 är surt och pH över 7 är basiskt.
Spannmål
– till exempel havre, korn, majs, vete, råg. Stora kolon – den första delen av tjocktarmen hos hästen.
Stärkelse
– en kedja av glukos (kallas även druvsocker eller blodsocker) som kan vara rak eller förgrenad. Stärkelse bildas av vissa växter som ett energilager när växten producerar mer energi än den gör av med. Tarmflora – kallas även mikrobflora ibland, och med dessa begrepp menar man de mikroorganismer som lever i tarmen.
Tarmsaft
– det som utsöndras i tarmen. I tunntarmen består tarmsaften av vatten och enzymer, samt en del buffrande ämnen (höjer pH-värdet från surt till neutralt).

 
Foderskolan har tidigare varit publicerad i Hästmagazinet