Ekvint metabolt syndrom–leder till fång?

Begreppen IR och EMS börjar användas alltmer frekvent i olika hästsammanhang, särskilt då hästen har drabbats av fång, men vad betyder förkortningarna, och vad är det för något, egentligen? Och hur är de relaterade till fång?

Gotlandsruss med kraftig fettansättning, särskilt vid mankam och manke. Foto: Cecilia Müller

Den klassiska orsaken till utfodringsrelaterad fång är ett abrupt betessläpp, det vill säga en snabb övergång från stallfoderstat till betesgräs, eller andra plötsliga foderbyten, där skillnaden mellan det gamla och det nya fodret är stor.

I sådana lägen är det inte ovanligt att akut fång uppstår, på grund av att mikroorganismerna i hästens grovtarm inte hinner ställa om till den nya foderstaten eller betesgräset tillräckligt snabbt.

Fång "fel" tid på året

På senare år har man uppmärksammat fång även i andra situationer, till exempel då hästar som redan gått på bete ett bra tag drabbas, eller då fångsymptom eller ”fångkänning” uppstår utanför betessäsongen och utan samband med foderbyten.

Ofta är det då inte fråga om samma akuta tarmstörning som vid plötsliga foderbyten, utan att hästen gradvis ökat i vikt och ansamlat för mycket fett.

Sådana hästar kallas, ofta litet slarvigt och utan föregående undersökning, för IR-hästar eller EMS-hästar. EMS står för Equine Metabolic Syndrome, på svenska ”ekvint metabolt syndrom”, och IR står för InsulinResistens. Ibland säger man nedsatt insulinkänslighet istället för insulinresistens.

Hästar som får diagnosen EMS har nedsatt insulinkänslighet. De är oftast, men inte alltid feta, och har de inte redan haft fång så är risken mycket stor att de får fång inom en snar framtid.

Rätt foder och regelbunden motion

Hästar som fått diagnosen EMS eller konstaterats vara insulinresistenta kräver speciell omvårdnad för att fång skall kunna undvikas. A och O för en häst med IR och/eller EMS är korrekt utfodring och motion.

För att minska fångrisken hos insulinresistenta hästar bör intaget av socker- och stärkelserika fodermedel begränsas, eftersom ett lägre intag av dessa minskar insulinfrisättningen i blodet. Foder som innehåller mycket stärkelse och socker omfattar de allra flesta kraftfoder, som havre, korn, majs, betfor, pelleterade kraftfoder och müsliblandningar.

Grunden i foderstaten till en häst med EMS bör vara analyserat vallfoder (hö, hösilage, ensilage), vilket för övrigt gäller alla hästar. Överviktiga hästar som utfodrats med en foderstat bestående av en stor andel stärkelserika fodermedel uppvisar också nedsatt insulinkänslighet och insulinresistens, och en sådan utfodring är direkt olämplig för dessa hästar.

Det finns forskning som visar att ston som utfodrats med foder med hög sockerhalt under dräktigheten kan få föl som har nedsatt insulinkänslighet.

Det finns även forskning som visar att det finns en genetisk faktor som spelar roll för utveckling av insulinresistens. En del forskare anser att ponnyraser naturligt har en lägre insulinkänslighet än hästraser av varmblodstyp eller fullblodstyp, och alltså kan löpa större risk att utveckla fång vid utfodring med foder som innehåller mycket socker och/eller stärkelse.

Begränsa betestiden

Att släppa en fånghäst på bete är något de flesta drar sig för, eftersom fång ofta är relaterat till bete. Betesgräset i sig är sällan ”farligt” utan det är den fria tillgången på gräs, det vill säga ett överintag av näringsrikt foder, som gör att insulinkänsligheten kan försämras hos en insulinresistent häst, med fång som följd.

Hästar som är insulinresistenta, men inte lider av fång eller haft fångkänning, kan tillåtas beta ett fåtal timmar per dag, men den behandlande veterinärens råd bör följas för enskilda individer. Hästar med kronisk fång som är kopplad till EMS bör inte gå på bete alls.

Ekvint metabolt syndrom

Hästar som fått diagnosen EMS, Ekvint metabolt syndrom, kräver speciell omvårdnad för att fång skall kunna undvikas. A och O för en häst med EMS är korrekt utfodring och motion. En forskargrupp på SLU som arbetar med EMS, har nu tagit fram ett enkelt test som kan användas i fält för diagnostik av insulinresistens.

Den klassiska orsaken till utfodringsrelaterad fång är ett abrupt betessläpp, det vill säga en snabb övergång från stallfoderstat till betesgräs, eller andra plötsliga foderbyten, där skillnaden mellan det gamla och det nya fodret är stor.

I sådana lägen är det inte ovanligt att akut fång uppstår på grund av att mikroorganismerna i hästens grovtarm inte hinner ställa om till den nya foderstaten eller betesgräset tillräckligt snabbt.

Fång annan tid på året

På senare år har man uppmärksammat fång även i andra situationer, till exempel då hästar som redan gått på bete ett bra tag drabbas, eller då fångsymptom eller ”fångkänning” uppstår utanför betessäsongen och utan samband med foderbyten.

Det är inte ovanligt att dessa hästar har mer låggradiga symptom på fång, där djurägaren inte alltid lägger märket till att hästen till exempel har ett lite avvikande rörelsemönster.

Ofta är det då inte fråga om samma akuta tarmstörning som orsak till fång, utan att hästen har fått en förändring i regleringen av sin ämnesomsättning, särskilt med avseende på glukos och insulin. Hästen har också i de flesta fall gradvis ökat i vikt och ansamlat fett, särskilt vid mankammen, runt svansfästet och runt manken.

Sådana hästar kallas ofta, lite slarvigt och utan föregående undersökning och utredning, för ”IR-hästar” eller ”EMS-hästar”. EMS står för Equine Metabolic Syndrome, på svenska ”ekvint metabolt syndrom”, och IR står för Insulinresistens (IR). Ibland pratar man också om nedsatt insulinkänslighet istället för insulinresistens.

Frisätter mer insulin

Insulinresistens eller nedsatt insulinkänslighet innebär bland annat att hästen frisätter mer insulin än normalt efter utfodring och upptag av glukos till blodet.

Glukos (druvsocker) finns i hästens foder och används som näring av kroppens celler. Vissa vävnader är helt beroende av glukos för att få energi, däribland kroppens muskelceller och hjärnan.

Frisättning av insulin från bukspottkörteln (pankreas) styrs framför allt av blodets glukoshalt. Insulin har till huvuduppgift att stimulera upptag av glukos från blodet till kroppens celler. Glukos som tas upp efter utfodring används direkt som energikälla, eller så lagras det in som glykogen i muskler och lever. Insulin styr även kroppens metabolism av fett, genom att stimulera inlagring av fettsyror i fettväv, samt genom att hämma fettsyratransport ut ur cellerna.

En häst som är insulinresistent har en nedsatt känslighet för insulin i fett, muskel och leverceller. Insulinet stimulerar då inte cellernas glukosupptag lika effektivt, vilket leder till att kroppen kompenserar med att producera ännu mer insulin från bukspottkörteln. Hästar med insulinresistens (IR) har därmed ofta onormalt höga koncentrationer av insulin i blodet, framför allt efter utfodring, till skillnad från friska hästar.

Höga nivåer av insulin ger ökad risk för fång

I försök har man injicerat insulin i blodet hos unga, friska ponnyer (utan någon tidigare historia av fång) och på så sätt kunnat framkalla fång. Man har därmed kunnat visa att enbart förhöjda nivåer av insulin i blodet ger ökad risk för att drabbas av fång.

Det finns olika metoder för att mäta insulinkänslighet hos hästar. Hästens basala nivåer av glukos och insulin i blodet kan mätas, men det ger inte tillräckligt med information för att diagnosen insulinresistens ska kunna ställas. Detta beror dels på att koncentrationen av glukos och insulin i blodet kan variera kraftigt över dygnet, bland annat beroende på utfodring och stress.

Dessutom har hästar med insulinresistens inte alltid förhöjda nivåer av insulin, eftersom det ibland kan behövas en stimulering av insulinfrisättning för att få höga värden i blodet). Det innebär att risk finns för att veterinären missar att ställa rätt diagnos.

Flera metoder mäta insulinresistens

Det finns flera mer eller mindre bra metoder för att mäta insulinresistens och aktiv forskning pågår inom området för att utveckla enkla och tillförlitliga metoder.

En forskargrupp på SLU som arbetar med EMS, har nu tagit fram ett enkelt test som kan användas i fält för diagnostik av insulinresistens. Med detta test ger djurägaren själv hästen socker (glukossirap) i munnen, för att stimulera frisättning av insulin. Efter ett visst tidsintervall kommer en veterinär och tar blodprov från hästen för att mäta bland annat glukos- och insulinhalten i blodet.

Hur testet går till kan du läsa här: Diagnostik av EMS och PPID.

Varför insulinresistens?

Det finns forskning som visar att ston som utfodrats med foder med hög glukoshalt under dräktigheten kan få föl som är insulinresistenta. Det finns även forskning som visar att det finns genetiska faktorer som spelar roll för utveckling av insulinresistens. Överviktiga hästar som utfodrats med en foderstat bestående av en stor andel stärkelse, till exempel havre, korn, majs och andra stärkelserika eller spannmålsbaserade fodermedel, uppvisar också nedsatt insulinkänslighet och insulinresistens.

Det finns också forskare som anser att ponnyraser i grunden har en lägre insulinkänslighet än stora hästar. En gammal sanning är ”en gång fånghäst - alltid fånghäst”. Anledningen till det skulle kunna vara att hästar som tidigare haft fång har en lägre insulinkänslighet än hästar som aldrig haft fång. Sådana hästar svarar på ett högt glukosintag (till exempel utfodring med kraftfoder, mycket spätt bete, överutfodring som förvärrar fetma) med en kraftigt höjd insulinkoncentration i blodet.

Att ge hästen kortisonpreparat i samband med veterinärbehandling kan också ge en höjning av blodets insulinnivå.

Överviktiga hästar i riskzonen

Hästar som fått diagnosen EMS kräver speciell omvårdnad för att fång skall kunna undvikas. A och O för en häst med EMS är korrekt utfodring och motion. För att minska fångrisken hos insulinresistenta hästar bör socker- och stärkelserika fodermedel undvikas i foderstaten, eftersom ett lägre intag av dessa minskar insulinfrisättningen i blodet.

Exempel på sådana foder är alla spannmål och spannmålsbaserade foder och melass. Grunden i foderstaten till en häst med EMS bör därför vara analyserat vallfoder (hö, hösilage, ensilage). Vid en vallfoderanalys skattas bland annat innehållet av energi som mäts i Megajoule (MJ) per kg torrsubstans (ts) och mängden smältbart råprotein (smb rp), som anges i g per kg ts.

Önskvärt är att vallfodret till vuxna hästar ska innehålla 5-6 g smb rp/MJ. Energikoncentrationen bör helst vara under 9 MJ per kg ts.

Analys av sockerhalten i vallfodret kan också göras men i dagsläget kan det vara svårt att utvärdera betydelsen av ett sådant analysvärde, bland annat eftersom olika analysmetoder används som inkluderar olika typer av socker.

Ett riktvärde som kan vara användbart är att sockerhalten bör understiga 10 % av ts (dvs mindre än 100 g socker/kg ts). Enbart sockerhalten bör dock inte användas som mått på om vallfodret är lämpligt eller inte för EMS-hästar, utan sockerhalten bör bedömas tillsammans med energimängd och proteinhalt i fodret.

Kolla foderstaten noga

Ett vallfoder som innehåller ca 5-6 g smb rp /MJ täcker den vuxna, ej digivande eller högdräktiga hästens behov av protein och energi utan att något kraftfoder behöver tillsättas, och därmed minskar även risken för att den insulinresistenta hästen drabbas av fång.

En foderstat skall beräknas och noga följas, så att överutfodring undviks. Hästen får inte heller tillåtas bli fet, utan skall hållas i normalhull.

Genom att applicera samma princip (dvs välja ett grovfoder med ett näringsinnehåll som passar hästens behov och inte överutfodra med kraftfoder) på friska hästar minskar man också risken för att de utvecklar insulinresistens.

Begränsa tillgång till gräs på betet

Att släppa en fånghäst på bete är något de flesta hästägare drar sig för, eftersom fång ofta är relaterat till bete och betessläpp. Betesgräset i sig är sällan ”farligt” utan det är den fria tillgången på gräs, det vill säga ett överintag av näringsrikt foder, som gör att insulinkänsligheten kan försämras hos en insulinresistent häst, med fång som följd.

Därför kan många hästar som är insulinresistenta, men inte lider av fång eller haft fångkänning, tillåtas beta ett fåtal timmar per dag. För att minska betesintaget kan hästen förutom att beta endast ett fåtal timmar per dag hållas på en begränsad betesareal, eller vara försedd med munkorg.

Inget bete för fånghästar med EMS

Hästar med kronisk fång som är kopplad till EMS bör inte gå på bete alls. En häst som tidigare drabbats av fång och som dessutom är fet, kan vara insulinresistent, och bör inte hållas på bete på ett sådant sätt att den ökar i vikt och blir ännu fetare. I sådana fall kan insulinkänsligheten försämras med fång som följd.

Vad som fungerar bäst för den individuella hästen får man försiktigt prova sig fram till i samråd med sin veterinär och utfodringsrådgivare. Regelbunden motion har visat sig kunna förbättra insulinkänsligheten, och minskar även risken för att hästen blir överviktig.

45 minuters motion per dag räcker

Nyare studier visar att 45 minuter daglig motion har stor betydelse för att minska risken för att hästen utvecklar nedsatt insulinkänslighet, och kan även förbättra insulinkänsligheten hos hästar som är insulinresistenta.

Trots att samband finns mellan fetma, EMS och fång är det viktigt att notera att inte alla feta hästar är insulinresistenta, och att hästar som är insulinresistenta inte behöver vara feta.

Hett forskningsområde

Insulinresistens, EMS och fång är ett hett forskningsområde och det pågår intensiv forskning på både SLU och på andra håll världen över.

Den viktigaste praktiska slutsatsen i dagsläget är att inte överutfodra hästen, samt att motionera den regelbundet så risken minskar att hästen drabbas av insulinresistens, fetma och i förlängningen fång.

Ekvint metabolt syndrom

Vill du veta mest om EMS?

Aktuell diagnostik av EMS och PPID - sammanställt av veterinär Sanna Truelsen Lindåse, doktorand kliniska vetenskaper, SLU

Plasma insulin concentration increases linearly with body condition in Icelandic horses -vetenskaplig artikel i Acta Veterinaria Scandinavica, publicerad av Anna Jansson, professor SLU och Gudrun J. Stéfansdóttir och Sveinn Ragnarsson, Holar University College

Läs mer om EMS i följande studentarbeten vid SLU:

Lyssna och se föreläsningar (på engelska) om hypofysproblem (PPID) hos häst: