Avelsprogram för olika raser

Grunden för framgångsrik avel är ett väl fungerande avelsprogram. Våra hästraser skiljer sig åt vad gäller användningsområde, populationsstorlek och reproduktionsmetoder.

Det betyder att olika raser har olika förutsättningar för avelsarbete, men principerna för ett avelsprogram är desamma. Stegen i avelsprogrammet måste genomföras i tur och ordning.

Olika hästraser avlas för olika egenskaper. Att kunna galoppera snabbt är förstås ett avelsmål för det engelska fullblodet som bland annat används för kapplöpningar. Foto: Stefan Olsson, Svenska Galopp

Avelsmål

Först måste avelsorganisationen sätta upp ett avelsmål för rasen. Ett avelsmål måste vara långsiktigt eftersom generationsväxlingen hos hästar är 9-13 år långt.

I avelsmålet anges hur olika egenskaper som ska förbättras, till exempel snabbare trav, bättre ridbarhet eller bättre dragförmåga.

För numerärt stora raser handlar avelsmålet ofta om att hästarna ska vara internationell konkurrenskraftiga och man vill få ett snabbt avelsframsteg. För mindre och inhemska raser handlar det ofta om att bevara raserna och mycket hänsyn måste tas till släktskaps- och inavelsfrågor.

Registrering av identitet

A och O för allt avelsarbete är att avelsorganisationerna har korrekt registrerade identiteter på hästarna. Vid identifiering utnyttjar ID-kontrollanten hästarnas naturliga signalement, det vill säga, färg och tecken. Dessutom märks hästen med ett chip som läggs in under huden och sedan kan avläsas elektroniskt.

För att säkerställa identifieringen och bekräfta rätt härstamning kan hästarna DNA-typas. Vid registrering får fölet ett pass som bl a innehåller härstamning, signalement och ett Universal Equine Lifetime Number (UELN), en motsvarighet till vårt personnummer, som följer hästen livet ut.

Egenskapsregistrering

För att objektivt kunna göra ett urval av hästar till avel måste egenskaperna i avelsmålet bedömas och registreras. Detta görs av avelsorganisationer, sportorganisationer och domare.

Bedömningarna måste vara anpassade till hästens ålder och utvecklingsstadium. Om målet till exempel är hoppning i svår klass kan det inte mätas hos den 3-åriga hästen som istället bedöms i löshoppning.

För att undvika mätfel måste egenskaperna vara enkla att registrera. Många hästar måste bedömas för att vi ska få ett bra underlag för att välja våra avelsdjur. Exempel är tävling, premieringar, unghästtest och bruksprov för hingstar.

Skattning av genetiska parametrar

När det finns registreringar för tillräckligt stort antal hästar kan genetiska parametrar skattas. Vad som är tillräckligt antal hästar beror på hur väl egenskaperna och härstamningar är registrerade.

Här tar man reda på arvbarheten för egenskapen, om det finns en ärftlig variation och vilka samband som existerar mellan olika egenskaper.

De genetiska analyserna görs av genetiker, ofta på uppdrag av avelsorganisationerna. I analyserna kan man korrigera för att hästar av olika kön och i olika åldrar har olika förutsättningar och att det är olika förutsättningar på olika bedömningsplatser.

Avelsvärdering

Syftet med avelsvärdering är att i olika stadier i hästens liv skatta det mest sannolika avelsvärdet som är ett mått på hästens nedärvningsförmåga. För egenskaper som beror på både arv och miljö, vilket de flesta av hästens egenskaper gör, kan man inte med fullständig säkerhet avgöra vilka anlag den enskilda hästen har.

Däremot kan man med olika upplysningar om hästen själv och dess släktingar uppskatta hästens verkliga avelsvärde. Ju mer information man har om hästen själv och nära släktingar och ju högre arvbarheten är för den intressanta egenskapen, desto säkrare kan man fastställa avelsvärdet.

BLUP-index – ett avelsvärde!

Förkortningen BLUP står för Best Linear Unbiased Prediction vilket innebär att det ger den säkraste och riktigaste sammanvägningen av alla uppgifter då de enskilda hästarnas avelsvärden beräknas.

Indexen beror på hästens eget resultat, men även alla släktingars resultat har betydelse. BLUP är idag den absolut bästa metoden för avelsvärdering och den används för olika djurslag runt om i världen.

Svenska hästraser som använder BLUP-metoden är islandshästar, varmblodiga ridhästar samt varm- och kallblodiga travare.

Urval av avelsdjur

Med hjälp av den information som samlats in om hästarna görs ett avelsurval. Idag är det tillåtet att använda alla hästar i avel så länge de inte nedärver genetiska defekter enligt Jordbruksverkets defektlista.

De flesta avelsorganisationer prövar hingstar för avel, till exempel vid bruksprov. För att stimulera stoägarna att använda testade och för rasen godkända hingstar kan avelsföreningarna ställa vissa krav på mödrar och fäder för registrering i stamboken och deltagande i vissa tävlingar eller bedömningar.

En tumregel för stourvalet är att stoet bör tillhöra den bättre hälften av stona i populationen.

Avelsframsteg

Med ett lyckat avelsarbete kommer rasen att få ett avelsframsteg, avkommorna är bättre än föräldrarna. Olika faktorer påverkar hur stort avelsframsteget blir.
Ju säkrare urval vi kan göra desto större blir avelsframsteget. Säkerheten beror på hur hög arvbarheten är och att vi har registrerat rätt egenskaper. Intensiteten beror på andelen hästar vi väljer att använda i avel. Om ett fåtal hästar väljs kommer de vara mer överlägsna än medelhästen än om många väljs ut, intensiteten bli högre och avelsframsteget ökar.

Ett kort generationsintervall, om hästar sätts in i avel i ung ålder, gynnar avelsframsteget eftersom varje ny generation är bättre än den förra om ett riktigt urval skett.

Den genetiska variationen är en förutsättning för avelsframsteg, men den kan vi inte påverka.

Avelsplan

Eftersom avelsmålen är olika för olika raser har man en avelsplan för varje ras. Avelsplanen innefattar urvalet av avelsdjuren, metoderna för avelsvärdering och hur många hingstar och ston som bör tas ut till avel.

Urvalet av avelsdjur beror på antalet hästar det finns av rasen, avelsmålet och på vilka möjligheter det finns att registrera egenskaperna som ingår i avelsmålet.

I en avelsplan åskådliggör man vilka moment som har praktisk betydelse för hästägarna för att aveln inom rasen skall fungera på ett bra sätt, det vill säga, att erhålla ett så stort avelsframsteg som är praktiskt möjligt.

Läs mer: