Mineraler i vallfoder

Mineralämnen är grundämnen som alla djur behöver för olika funktioner i kroppen, till exempel för att få ett starkt skelett, för att musklerna och nervsystemet skall fungera normalt och för att reglera vätskebalansen i kroppen. Mineraler är inblandade i en mängd olika processer i hästkroppens vardag (tabell 1).

Mineraler delas upp i makro- och mikromineraler. Makromineralerna behöver hästen lite mer av (anges i gram) och mikromineralerna behöver hästen lite mindre av (anges i milligram). Ett annat ord för mikromineraler är spårämnen.

Hästen behöver olika stor mängd av de olika mineralämnena beroende på vad den används till, t ex kräver digivning, unghästars tillväxt och hårt arbete mer av de flesta mineralämnena jämfört med lättare träning eller ingen träning alls.

Det är för några mineralämnen också viktigt att balansen dem emellan är rätt, eftersom stora överskott på ett ämne kan störa upptaget av ett annat.

Det är främst genom vallfodret som hästar får i sig mineralämnen. Det behövs analys för att få besked om vilka. Foto: Carin Wrange

Hästen får i sig mineralämnen via sitt foder, och eftersom en stor andel av hästens foderstat utgörs av vallfoder (hö, hösilage, ensilage, bete) behöver man veta vilket mineralämnesinnehåll vallfodret har. I de flesta fall ingår makromineralerna Ca, P, Mg och K i en vanlig foderanalys, men det är inte lika vanligt att även innehållet av mikromineraler finns med på analysrapporten.

Stor variation i mineralämnen

Under 2010 och 2011 utfördes en studie där vallfoder för hästar provtogs på sammanlagt 124 gårdar i Sverige och Norge. Vallfodret analyserades för sitt innehåll av både makro- och mikro-mineraler. Resultatet visade att variationen i alla mineralämnen är stor, och att det är svårt att ”gissa” innehållet av dem utifrån uppgifter om vallfodrets övriga sammansättning, energiinnehåll, artsammansättning eller skördeförhållanden.

Därför är rekommendationen att alltid låta analysera vallfodrets innehåll av makromineraler, men helst också av mikromineraler för hästar som är digivande, högdräktiga, växande unghästar och för hästar som är högpresterande.

Om mikromineralinnehåller i vallfodret inte är känt eller om vallfodret är skördat i ett sent botaniskt utvecklingsstadium bör hästen utfodras med något mineralfoder som innehåller mikromineraler, framför allt är det viktigt att det innehåller koppar, zink, jod, kobolt och selen, eftersom dessa ämnen ofta inte finns i tillräcklig mängd i vallfodret.

Ett ämne som det alltid är brist på i vallfoder och bete är natrium, vilket skall erbjudas hästen i form av saltsten. Hästar som svettas regelbundet vid arbete förlorar mer natrium via svetten än vad de kan återföra till kroppen enbart via en saltsten, så de behöver få extra natrium, helst som löst salt inblandat i speciell vattenhink eller i fodret.

Tabell 1.Makro- och mikromineralers kemiska beteckningar samt huvudsakliga funktion i hästkroppen

Makro- och mikromineraler i vallfoder

Innehållet av makro- och mikromineraler i vallfoder till hästar har uppmärksammats under de senaste åren. Ny forskning har visat att man bör analysera sitt vallfoder för såväl makro- som mikromineraler. Det gäller främst högdräktiga eller digivande ston, växande unghästar och högpresterande tävlingshästar.

Digivande ston och växande unghästar har störst behov av makro- och mikromineraler i rätt mängd. Foto: Carin Wrange

Anledningen till att man nu ser betydelsen av såväl makro-som mikromineraler för hästars vallfoder har flera orsaker.

Det beror dels på den information som funnits tillgänglig baserats på vallfoder avsett för mjölkkor, vilket generellt sett skördas i ett tidigare botaniskt utvecklingsstadium och har större inslag av baljväxter jämfört med typiska hästfoder och dels på grund av att senare års forskning visat att hästars foderstater så långt som möjligt bör bestå av vallfoder.

Genom att utesluta kraftfoder ur foderstaten kan foderstatens totala mineralinnehåll också ändras, och det blir då viktigare att känna till vallfodrets innehåll av såväl makro- som mikromineraler, och vilka faktorer som påverkar detsamma.

Ny kunskap om mineralinnehåll

Det är känt sedan tidigare att faktorer som har att göra med vallfoderproduktionen, som till exempel skördenummer, botanisk sammansättning, skördetidpunkt etc, inverkar inte bara på energi- och proteininnehållet utan även på mineralämnesinnehållet i vallfoder.

Eftersom det rutinmässigt bara är makromineralerna kalcium (Ca), fosfor (P), kalium (K) och magnesium (Mg) som analyseras i vallfoder, görs ofta antaganden om vallfodrets innehåll av andra mineralämnen.

Därför är det viktigt att dessa antaganden baseras på relevanta analysvärden, både vid foderstatsberäkning och vid komponerande av foderblandningar och mineralfoder. Ännu viktigare blir det förstås om foderstaten helt och hållet består av vallfoder.

Under 2010 och 2011 genomfördes en studie, finansierad av Stiftelsen Hästforskning och SLU, på 99 svenska och 25 norska gårdar, där vallfodret som användes på gården provtogs och analyserades för makro- och mikromineralinnehåll tillsammans med övrig kemisk sammansättning och energiinnehåll.
Från varje gård inhämtades också uppgifter om vallfodrets odlings- och skördeförhållanden. Samband mellan innehållet av mineralämnen i foderproverna och andra variabler som beskriver fodrets näringsinnehåll undersöktes. Vilken inverkan olika faktorer relaterade till vallfoderproduktionen hade på mineralämnesinnehållet undersöktes också.

Stor variation i vallfoders mineralinnehåll

Resultaten från studien visade att innehållet av de olika mineralämnena varierade stort (Tabell).
Det fanns samband mellan innehållet av olika mineralämnen, t ex åtföljdes ett högre kalciuminnehåll av högre magnesiuminnehåll, men dessa samband var generellt sett ganska svaga till måttliga.

Några av vallfoderproduktionsfaktorerna påverkade innehållet av mineralämnen, starkast inverkan hade skördenummer och botaniskt utvecklingsstadium vid skörd. Vallfoder från återväxt hade högre halt av kalcium, fosfor, magnesium, kalium, koppar och jod jämfört med vallfoder från förstaskörden. Skörd i sent botaniskt utvecklingsstadium innebar lägre halt av kalcium, fosfor, kalium och jod, jämfört med skörd i tidigt botaniskt utvecklingsstadium (oavsett skördenummer).

Den botaniska sammansättningen påverkade innehållet av kalcium och koppar, som var högst då vallfodret hade inslag av baljväxter, lägst då det bestod av bara olika gräsarter och mittemellan om vallen bestod av en enda gräsart (oftast endast timotej). Andra produktionsfaktorer hade mycket liten eller ingen inverkan på mineralinnehållet i vallfodret.

Mineralämnena natrium, jod och selen kunde inte påvisas i alla prov, det vill säga halten av dessa ämnen var så låg att det inte gick att mäta den. Natriumhalten kunde uppmätas i 47 prov, medan jod- och selenhalten kunde mätas i 78 respektive 20 prov av total 124 foderprover. Kalium fanns i överskott i alla foderprover, vilket också är känt sedan tidigare.

Sen skörd gav lägre halter

Andra variabler som används för att beskriva vallfodrets näringsinnehåll, till exempel innehåll av råprotein och fiber (NDF, neutral detergent fiber) undersöktes för eventuella samband med innehåll av de olika mineralämnena.

De starkaste sambanden fanns mellan fodrets innehåll av NDF och kalcium, fosfor, magnesium, koppar och selen, vilka alla fanns i lägre halt då fiberinnehållet var högre.

Tidpunkten för vallskörden har betydelse för mineralhalterna i grovfodret. Foto: Carin Wrange

Eftersom fiberhalten ökar med senarelagd skördetidpunkt, kan sent skördade vallfoder förväntas ha lägre innehåll av kalcium, fosfor, magnesium, koppar och selen än vallfoder som skördats tidigare.

De lägsta analyserade värdena för respektive mineralämne användes för att beräkna om en vallfodergiva motsvarande 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dygn räckte för att täcka behovet av makro- och mikromineraler hos olika hästkategorier.
Endast underhållsbehovet av järn täcktes då av vallfodret, och komplettering med mineralfoder behövs till alla hästkategorier om man har ett sådant vallfoder.

Om istället medelvärdena användes för samma beräkning täcktes underhållsbehovet av kalcium, fosfor, magnesium, järn och mangan av vallfodret. Om vallfodergivan ökades till 2 kg torrsubstans/100 kg kroppsvikt och dygn täcktes underhållsbehovet av alla mineralämnen utom natrium och selen. Dessa ämnen saknas alltid i tillräcklig mängd i vallfoder och måste alltid tillföras hästen på annat sätt. Det är också viktigt att komma ihåg att värdena som använts för ovanstående beräkningar var baserade på medelvärdet för mineralinnehållet i den här undersökningen.

Medelvärdet och medianvärdet var ganska lika för alla mineralämnen utom kalcium, järn och mangan, vilket betyder att runt hälften av de vallfoder som inkluderades i den här studien hade ett mineralinnehåll som var lika med eller högre än medelvärdet.
Ett värde som är högre än medelvärdet utgör sällan något problem, däremot kommer lägre värden att innebära att vallfodret innehåller lägre halter av mineralämnena än vad medelvärdet anger.

Utan att veta mineralinnehållet i vallfodret är det alltså bara 50 procents chans att en vuxen häst som utfodras för underhåll med bara vallfoder i foderstaten och i en giva om 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag får tillräckligt mycket mineralämnen via vallfodret.

Slutsatsen från denna studie är därför att vallfoder bör analyseras för sitt innehåll av makromineraler, och helst också mikromineraler, särskilt om hästen är högdräktig, digivande, växande unghäst eller högpresterande. Om innehållet mikromineraler i vallfodret är okänt bör ett mineralfoder innehållande (minst) koppar, zink, selen, kobolt och jod komplettera foderstaten till alla hästar, speciellt om vallfodret är skördat i ett sent botaniskt utvecklingsstadium.

Innehåll av makro- och mikromineraler i 124 vallfoderprov
1 nedre detektionsgräns för Na 0,1g/kg ts; för Co 0,008 mg/kg ts, Cu 0,17 mg/kg ts, Fe 0,27 mg/kg ts, Mn 0,07 mg/kg ts, Zn 0,33 mg/kg ts, I 0,1 mg/kg ts och Se 0,03 mg/kg ts. (Mätområde för Ca, P, Mg, K 0,01-200 ppm i prov).

Om makro- och mikromineraler i plastat vallfoder

Content of macro- and microminerals in wrapped forages for horses - Zhao Xue examensarbete 2014 vid SLU