Hästhållaren har ansvaret

Hästhållaren är ansvarig för att djurhållningen eller verksamheten som bedrivs inte skadar miljön eller stör omgivningen. Det är upp till hästhållaren att kunna visa att lagar och regler följs.

Om en skada ändå uppstår är det hästhållarens ansvar att rätta till problemet i rimlig omfattning. I vissa fall kan djurhållaren även bli ersättningsskyldig.

Grunden i den svenska miljölagstiftningen är miljöbalken (SFS 1998:808). Miljöbalken ska främja en hållbar utveckling så att både vi själva och kommande generationer får en hälsosam och god livsmiljö.
Miljöbalkens regler kompletteras av förordningar utfärdade av regeringen. Dessutom finns föreskrifter och allmänna råd som är utfärdade av statliga myndigheter, till exempel Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Kommunen kan också meddela lokal bestämmelser för gödselhantering med stöd av förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899).

Antal djur räknas i enheter

Djurenhet är ett mått att jämföra olika djurslags gödselproduktion. Ett sto med föl som är yngre än 6 månader är en djurenhet. Foto: Carin Wrange

I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd definieras begreppet djurenheter. En djurenhet är en häst, inklusive föl upp till 6 månaders ålder. Djurenheter används inom lagstiftningen för att kunna jämföra olika djurslags gödselproduktion. En mjölkko, 10 slaktsvin, 100 värphöns och 1 häst utsöndrar ungefär samma mängd fosfor och kväve på ett år.

För att driva jordbruk eller annan djurhållande verksamhet, till exempel hästhållning, med mer än 400 djurenheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Tillstånd söks hos länsstyrelsen. Anmälningsplikt råder om verksamheten omfattar mer än 100 djurenheter men högst 400 djurenheter. En anmälan ska då göras till kommunen.

Särskilda regler i känsliga områden

I de delar av landet där det finns störst risk för kväveläckage till havet, ställs högre krav vid lagring och spridning av stallgödsel. De känsliga områdena i Sverieg utgörs främst av kustområdena och slättbygderna i södra Sverige samt Öland och Gotland.
Jordbruksverkets webbplats finns det mer information om vilka län, kommuner och församlingar som hör till de känsliga områdena.

Läs mer om lagar och regler på Veta mer-sidan

Förebyggande åtgärder viktiga

I miljöbalken finns de allmänna hänsynsreglerna. De gäller för alla verksamheter som på något sätt kan påverkan miljön negativt.

Vid hästhållning är det främst lagring och hantering av gödsel som kan medföra risk för miljön eller människor hälsa genom till exempel näringsläckage till hav, sjöar och vattendrag samt påverkan på dricksvattentäkter.

Syftet med de allmänna hänsynsreglerna är framför allt att förebygga negativa effekter och att miljöhänsynen i olika sammanhang ska öka.

Hänsynsreglerna i miljöbalken innebär bland annat att hästhållaren ska ha tillräcklig kunskap om gällande lagar och regler samt vilken miljöpåverkan verksamheten ger upphov till.

Hästhållarna ska också ta miljöhänsyn i det dagliga livet, till exempel genom att hushålla med råvaror och energi, utnyttja möjligheter till återanvändning och återvinning och ersätta farliga produkter med mer miljövänliga alternativ där det är möjligt.

Försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken):
Innebär att hästhållaren ska arbeta förebyggande och utföra de skyddsåtgärder som krävs så att miljön i omgivningen inte påverkas negativt av ens verksamhet. Det innebär också ett ansvar gentemot grannarna.

Allmänna råd:
Jordbruksverket har tagit fram allmänna råd till hänsynsreglerna, för att hjälpa till med tolkningen av lagstiftningen. Ett allmänt råd är en rekommendation till hur man uppfyller ett lagkrav men det allmänna rådet är till skillnad från föreskrifter inte bindande.
Samtliga allmänna råd finns i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring.

Egenkontroll:
Inom hästhållningen, liksom inom övriga branscher, ska den som driver en verksamhet som kan påverka miljön och människors hälsa utföra egenkontroll.  Kravet på egenkontroll finns i miljöbalken och gäller alla hästägare, oavsett storlek och inriktning på verkamheten.

Egenkontroll innebär att hästhållaren själv ansvarar för att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt acceptabelt sätt.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har tagit fram Miljöhusesyn, som ett hjälpmedel för jordbruks- och hästverksamheter. Miljöhusesyn är en checklista över all gällande lagstiftning inom miljö,-djurskydds-,foder-och livsmedelsområdet som direkt berör jordbruken och hästverksamheterna. Checklistan uppdateras varje år.