Hovbroskförbening ger inte sämre prestation

Sjukdomen hovbroskförbening har hos vissa hästraser resulterat i avelsförbud för de hingstar som bär på anlagen. Ny forskning vid SLU visar att hovbroskförbening inte medför någon prestationsnedsättning vid tävling och att det därför inte bör vara skäl för avelsförbud.

- Vi har under lång tid studerat ett stort antal kallblodstravare i Norge och Sverige och inte kunnat se några skäl till varför hovbroskförbening ska stoppa en avelskarriär.

Faksen J:r är en av flera nordsvenska travhingstar som inte får verka i aveln på grund av hovbroskförbening. Foto: Erik Widén

Det säger veterinär Ulf Hedenström, som vid sidan av sin ordinarie tjänst på riksanläggningen Wången i Jämtland, även studerat hur hovbroskförbening har påverkat kallblodstravare.

Projektet, en licentiatavhandling, har pågått under tio år och totalt 649 norska och svenska kallblodiga travhästar har undersökts.

Hästarna inom studien gjorde under perioden 1973-2009  över 23 000 tävlingsstarter, och det gick inte att se några nackdelar när det gällde förekomst av hovbroskförbening.

- Det fanns inga som helst samband mellan olika grader av förbening och de objektiva sport- eller hästdata vi kunde inhämta. Oavsett förbening eller inte har dessa hästar kunnat prestera lika bra, lika snabbt, lika länge, lika felfritt och utan anmärkningar från funktionärerna på sina gångarter, konstaterar Ulf Hedenström.

Gammal "sjukdom" inom hästsläktet

Röntgenbild av häst med hovbroskförbening (syns på vänster sida).

Hovbroskförbening hos en häst är en sjukdom som uppmärksammades redan på 1300-talet och som kan ses på fossila hovben som är mer än 1.2 miljoner år gamla.
I modern tid har man kunnat konstatera att förändringen nedärvs från generation till generation. Den finns främst hos tyngre hästraser som nordsvensk brukshäst, travhäst samt ardenner, men är även vanlig hos halvblodshästar.
Trots mängder av studier både i Norden och i övriga världen har ingen lyckats påvisa ett klart samband mellan hovbroskförbening och sjukdom, skada eller prestationsnedsättning.

Ulf Hedenström, veterinär på Wången, har under tio år studerat hovbroskförbening. Foto: Carin Wrange

Den höga arvbarheten har medfört att hingstar som har hovbroskförbening inte har fått verka inom svensk hästavel. Sjukdomen finns med på den defektlista inom hästavel som regleras via gällande djurskyddslag.

-Det beslutet grundar sig på studier som gjordes med äldre diagnostik, bland annat genom att med fingrarna känna på hästens ben, så kallad palpation. Röntgen har använts i detta syfte ända sedan 1959 och är idag en "Gold Standard".

-I dag har vi helt andra diagnostiska hjälpmedel såsom scintigrafi, datortomografi och magnetresonansundersökningar som ger mer information, men ännu inte är fullt utvärderade, säger Ulf Hedenström.
Dessutom menar Ulf att studier som inte kan anses representera hästpopulationen som helhet skall  tolkas med viss försiktighet.

De flesta avelsföreningar ger avelsförbud

Den aktuella forskningen visar att hästar som bär på förändringen utvecklar denna redan före 2,8 år. Därefter klingar tillväxten snabbt av och har ingen negativ betydelse för deras karriär på travbanan.

- Våra resultat tyder på att hovbroskförbening är att betrakta som en genetisk fysiologisk variation, alternativt anpassning till okända stimuli tidigt i hästens liv. Hur och exakt när hoven utvecklas är ännu okänt och det behövs därför mer forskning kring det.

De flesta avelsföreningarna för tyngre hästraser följer idag rekommendationen att kassera hingstar med höggradig hovbroskförbening. Enda undantaget är Avelsföreningen för svenska ardennerhästen som har valt att godkänna hingstar som bär på anlaget, bland annat för att minska risken för inavel. Det är ett beslut som Ulf Hedenström tycker är helt rimligt.

- Vissa rasklubbar har efter årtionden av denna utslagning inte lyckats sänka förekomsten av en förändring som ingen lyckats visa vara negativ för hästen, därför bytt strategi och fokuserar hellre på andra och för hästen mer kliniskt relevanta hälsoaspekter.

Ulf Hedenström menar att framtida studier bör fokuseras på hur förbeningsprocessen utvecklas och möjligen påverkar hästen under de flesta levnadsåren. Här bör man ta hänsyn till hästens storlek, utfodring, underlag för träning, hovvård eller annan yttre påverkan.
Det finns också skäl att samtidigt undersöka om den ökande graden av inavel hos kallblodstravaren påverkar prestationer eller förekomst av hovbroskförbening i en representativ grupp av kallblodiga travhästar.

Forskningsprojekt: Development and Clinical Significance of Side Bones in Cold-blooded Trotters - licentiatavhandling vid SLU. Forskare: Ulf Hedenström, SLU och Wången.

Onödigt stoppa hingstar från avel

Forskningsprojekt: Development and Clinical Significance of Side Bones in Cold-blooded Trotters - licentiatavhandling vid SLU. Forskare: Ulf Hedenström, SLU och Wången. 2015-10-19