Hovbölden- dramatisk och smärtsam

Hovböld är en väldigt dramatisk sjukdom, både för hästen och för skötaren. Ena dagen kan hästen till synes vara frisk och normal för att dagen därpå vara näst intill blockhalt och kraftigt smärtpåverkad. Hos andra hästar kan hovbölden utvecklas mer smygande.

Vad som skett är att en infektion slagit till i hovens läderhud. Bakterierna kan ta sig dit på olika sätt. Trampskador, sömstick, spiktramp, hornsprickor, hålväggar och bärrandsröta är några exempel. Men också mikroskopiska skador och bristningar i hoven kan bana väg för infektionen. Hästens infektionsförsvar sätter in sina resurser mot bakterierna och det inkluderar en inflammatorisk reaktion. 

En svullnad uppträder då i läderhuden och varbildningen från bakterier och skadade vävnader samlas i en böld. Svullnaden gör mycket ont och därför blir hästen kraftigt halt.

Ökad puls i benet

I den inflammatoriska reaktionen ingår också en ökad blodtillförsel till det skadade området. Det kan man känna på pulsådrorna till hoven där de passerar kotleden (framben) eller skenans utsida (bakben), man säger att hästen har "förstärkt puls".

Den ökade blodgenomströmningen ger sig också tillkänna genom att hoven blir varm. Samtidigt ser man ofta en svullnad över kotan, upp mot kotleden eller till och med ända upp på skenan. Smärtan gör att hästen blir allmänpåverkad, tappar aptiten och är "hängig". En del infektioner kan också ge en ytterligare allmänpåverkan med feber. Därför skall temperaturen alltid kontrolleras.

Var sitter bölden?

I princip kan hovbölder utvecklas i vilken del av läderhuden som helst. Vid spiktramp till exempel är det naturligt att sulläderhud eller strålläderhud drabbas i första hand. Oftast är hovbölden emellertid belägen i väggläderhuden.

På grund av det ofta höga trycket i bölden söker sig en hovböld i väggläderhuden uppåt mot kronranden eller nedåt mot bärranden och kan tömma sig spontant på dessa platser. Och då minskar trycket och därmed också smärtan.
Hältan kan plötsligt försvinna nästan helt och hållet! Men ofta måste veterinären eller hovslagaren hjälpa naturen på traven.

Först gäller det då att försöka säkerställa diagnosen så att man är säker på att det inte är någon annan smärtande process i hovområdet som ligger bakom symtomen. Och så gäller det att hitta var bölden sitter.

Ibland ser man förändringar i bärrandens horn som tecken på att en böld kan ligga längre upp i hornväggen. Viktigast är att man använder en visitertång och noggrant går igenom hoven bit för bit. En del hästar reagerar på visitertången utan att fördenskull ha någon skada och användningen av visitertång kräver bland annat därför erfarenhet och kunnande.

Ibland kan det vara svårt att hitta bölden. Ofta läggs då ett våtvärmande omslag runt hoven, hästen får stå inne och undersöks igen inom någon dag.

Med hovkniv skärs hoven upp där man har misstanke om hovböld. På bilden till höger är bölden lokaliserad och tömd. Foto: Carin Wrange

Bölden dräneras

När man väl lokaliserat hovbölden gäller det att dränera (tömma) den mot hovens nedre yta (bärrand, sula eller stråle). För detta ändamål används hovborr eller hovkniv. Man måste ha ett mycket gott kunnande om hovens anatomi för dessa ingrepp och de är definitivt ingenting för lekmän!

En hovböld i väggläderhuden dräneras mot bärranden (i lamellranden) och ofta räcker det med en kortvarig efterföljande behandling inklusive bandagering. Hovbölder i sul- eller strålläderhud kan kräva mer omfattande efterbehandling och eventuellt ett täckande beslag. Vid svårare infektioner krävs antibiotikabehandling. Vid spiktramp och andra "stickskador" skall hästens stelkrampsskydd alltid bättras på!

Vänta inte för länge

"Vänta inte ut" hovbölder, det kan handla om en infektion som kräver antibiotikabehandling eller stelkrampsskydd. Det kan handla om skador som går på djupet och kräver snabba insatser (spiktramp?!). Och - inte minst - hästen har mycket ont och smärtan kan lindras snabbt med ett relativt enkelt ingrepp!

Se teckningar på hur hoven ser ut i genomskärning och underifrån.